Annons:
Etiketta-motion
Läst 7564 ggr
Maja
2009-09-23 23:56

Att rida med diabetes

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Har man diabetes är det inte bara att slänga sig upp i sadeln och ge sig ut. Det är mycket viktigt att man noga planerar vad som skulle kunna hända om man till exempel drabbas av lågt blodsocker när man är fast, mitt ute i skogen.

Jag fick diagnosen diabetes typ 1 när jag var 15 år gammal. Det blev lite av en chock, även om jag i stort sett var säker på att jag hade det redan innan läkaren hade ställt diagnosen.

- Hur skulle mitt liv bli?
- Kommer jag behöva ta sprutor varje dag, resten av livet?
- Hur ska det gå i skolan?

Men främst: Hur ska det gå med hästarna?

Mitt blodsocker kunde gå upp och ner lite hur som helst, jag kunde ha bra värden i ena sekunden, medan jag fick alldeles för lågt blodsocker i andra sekunden och skakade, kallsvettades, var yr och illamående. Vad skulle hända om det blev så när jag satt uppe på hästryggen?

Jag red vid den här tiden fortfarande på ridskola, vilket jag är mycket glad över. Hade jag inte gjort det hade det tagit betydligt längre tid för mig innan jag vågade rida igen. Min dåvarande ridlärare har tre söner varav två av dem har diabetes, likt hennes pappa hade. Hon visste precis hur det låg till, hur man hanterade sjukdomen och var ett stort stöd för mig i början.

1.jpg

Hon berättade även att det fanns ett fåtal andra elever på ridskolan som även dem hade diabetes. Det kändes genast mycket bättre. Klarade dem det så skulle jag också göra det!

Första gången jag drog på mig ridbyxorna var jag lite nervös faktiskt. Vad hände om jag skulle få en känning? Tänk om jag inte märkte av det utan bara ramlade av hästen för att jag skakade så mycket? Tankarna snurrade runt i huvudet men så fort jag kom till ridskolan tog min ridlärare emot mig och stöttade mig massor. Hon såg till så att allt kändes bra och det gjorde det faktiskt!

Jag fick ändra mina rutiner lite grann också. Innan jag hoppade upp på hästen skulle jag testa mitt blodsocker. Om jag låg under en viss nivå fick jag äta lite druvsocker och vänta ett tag innan jag hoppade upp. Jag tilldelades den stora, snälla, unga valacken och var lite nervös över vad som kunde hända med min sjukdom, men hans lugn smittade av sig på mig helt enkelt och det gick jättebra!

Red i en timme och efteråt så var jag helt slut! När man rör på sig och motionerar så kan det sänka blodsockret och det var precis vad som hände mig den där första gången. När jag skulle kratsa hovarna efter lektionen så kände jag att jag var helt skakig i mina knän och händer. Testade blodsockret och visst var jag låg och fick ta mig några druvsockertabletter.

Efter några lektioner hade jag lärt mig att reglera mitt blodsocker och mina känningar kom ytterst sällan. Blev jag lite låg så hade jag med mig mitt druvsocker i fickan, fri tillgång till all frukt i foderrummet och ibland gick till och med ridläraren hem till sig och kom tillbaka med en ostsmörgås!

2.jpg

Nu har det gått lite över fyra år sedan jag fick diagnosen diabetes och det är inga som helst problem att rida idag. Jag har alltid med mig blodsockermätare, teststickor, druvsocker och insulinsprutor. I början var det lite läskigt att rida ut ensam, så det blev mycket korta turer, men jag vågade ta längre och längre turer. Jag har alltid med mig min mobiltelefon, meddelar någon vilken väg jag planerar att rida och testar mig själv innan tur de flesta gångerna. Jag förvarar mina hjälpmedel och mediciner i en magväska och det går jättebra!

Så det går att rida (och leva ett helt normalt liv) med diabetes utan problem!

OM NI HAR NÅGRA ANDRA FRÅGOR SOM HAR MED DIABETES OCH RIDNING SÅ FÅR NI GÄRNA STÄLLA DEM!

Bilder: Mina egna

Annons:
Karin20
2009-09-24 00:07
#1

Tack för denna artikel. Den kommer säkert att kunna inspirera andra.

//Karin

Maja
2009-09-24 00:12
#2

Ja, jag hoppas det! Glad

Cowboy
2009-09-24 02:35
#3

Jag har diabetes typ 2 och har inte haft nåt problem med ridningen.

vildarosen
2009-09-25 10:40
#4

Juve det va bra läsning! Man ska kunna hålla på med det man älskar trots sin diabetes men i början va man orolig om nåt skulle gå fel.. Det måste vara roligt att få hålla på hästar, jag fick sluta efter nåra veckor på ridskolan då jag fick svår allergimot hö o halm.. det va ett hårt slag.. men nu har det blivit mycket bättre men vet inte om det finns ridskola för äldre människor…

Mvh Rosen

Vild är vinden som tar mig ifrån dig!

 Vildarosen medarbetare reumatism ifokus

 

levalivet
2009-09-25 17:28
#5

Hej Juve! Har en dotter som haft diab. typ 1 sen hon var ett år, är i dag 14 år. Hon har ridit sen hon var 2 år och har egen häst, en c-ponny som är en riktigt bästa vän. Tyvärr börjar hon bli för lång så nu letar vi D-ponny, men jag tycker det känns SÅÅ svårt, hon måste ha en ponny som är vettig och inte utnyttjar om hon mår dåligt. Hennes diabetes är svårinställd och blodsocket mkt skiftande. Hon minns inte ett liv utan diabetes och nålar och börjar bli rätt trött på det.  Hon känner nog att diabetesen styr hennes liv för mkt, "dåliga" dagar är hon mkt svårmotiverad..Ditt säkerhetstänk kring ridning är det vi försöker ha och vad gäller diabetesen försöker vi inte låta den begränsa livet men det är svårt……Lycka till m ridningen Glad

Tilda-T
2009-09-26 17:19
#6

Det kan inte vara kul för en 14åring som blir helt styrd av sin sjukdom och inte känner att hon kan göra det hon själv vill, jobbigt,jobbigt och inte är det lätt att som vuxen släppa taget heller när man vet hur illa det kan gå!

Har du låtit henne testa att äta enligt LCHF?  Det brukar vara en bra modell för att få jämnare blodsockervärden över lag och slippa tokhöga och toklåga värden!

Det enda man ska ångra är sådant man inte har gjort!

Annons:
pinkish
2009-09-26 22:55
#7

jag fick diabetes 93 o var då 8 skulle fylla 9. jag började rida i samband. läste annons om ridlektioner när jag låg inne för diabetesen så det är ganska exakt i samband hehe.. jag har aldrig haft problem med ridning o diabetes. nu har jag egna hästar o tränar o rider o kör för fullt :D men innan jag rider ut o så. så känner jag alltid efter hur jag mår och kanske tar en frukt. men alla är vi olika i våran diabetes..

Upp till toppen
Annons: