Annons:
Etiketterdiabetestyp-1
Läst 3947 ggr
Kajsami
2015-09-03 20:22

Frågor om lågt blodsocker

Pojkvännen har diabetes och när han har lågt blodsocker så uppträder han som om han vore berusad och ibland riktigt barnsligt. Ofta märker jag av tecknen tidigare än han och när jag säger att han nog borde ta dextrosol så blir han alltid ovillig och tycker att "Nää, det behövs inte!", så att jag till slut får pula i dextrosolen i munnen på honom och då tuggar han i sig den iallafall.

Är detta något som är typiskt vid lågt blodsocker, eller funkar alla diabetiker olika? Jag har flera frågor kring detta.

1  Hur ofta får ni lågt blodsocker? Pojkvännen får det ca 1 gång i månaden eller varannan, är detta "normalt", eller sköter han sin diabetes dåligt?

2. Blir ni också som berusade vid lågt blodsocker, eller kan det finnas andra symptom också? (jag menar alltså när det gått tillräckligt långt)

3. Blir ni också ovilliga att ta dextrosol eller vad ni tar? Och vad beror detta på?  Är man inte medveten om att man har lågt blodsocker så att man alltså därför inte ser behovet?  Typ som en berusad som har dåligt omdöme och tror sig vara nykter eller nåt. Eller är man medveten om att man borde ta dextrosol, men bara blir så trött på sin sjukdom och stretar emot? Och för att man kanske inte gillar dextrosolen som väl är bäst vid lågt blodsocker.

4. Är det samma för er att andra upptäcker att ni har lågt blodsocker innan ni själva gör det? 

Hoppas ingen tar illa upp av mina frågor. Jag försöker lära mig mer om diabetes.

Annons:
[RC1393]
2015-09-03 22:12
#1

1. Jag har lågt några gånger i veckan men det beror på dålig koll från min sida med lite tankevurpor och så. Helst ska man varken ha högt eller lågt, så man kan inte bedöma om någon sköter sin diabetes bra eller dåligt baserat på hur ofta de har lågt, men det är av egen erfarenhet vanligare att man ligger högt i HbA1c ("långtidssocker") när man sällan har känningar. 

2. Jag brukar få dimmigt seende, skakiga ben och händer, svårt att koncentrera mig, jag blir jättetjurskallig och lättretad. Andra gånger märker jag inte mer än att kroppen känns seg, senast det hände var jag ute och cyklade med 1,6 i blodsocker och det var bara ren tur jag stannade och kollade och inte skyllde på att jag var trött och cyklat vidare. 

3. Beror på vad jag gör. Rent allmänt blir jag mer sötsugen vid lågt blodsocker men håller jag på med något som rent ut sagt j*vlas (mest troligt för att jag har lågt och kroppen inte fungerar som den ska) så blir jag jättetjurig och vägrar ge upp förrän jag är klar. Det är en träningssak har jag märkt för jag kan numera släppa saker i större utsträckning och tänka på mig själv en stund, men jag är en tjurskalle i grunden. Trött på sjukdomen har det inget att göra med hos mig, det är bara det att prioriteringar blir helt fel när jag har lågt och det är samma sak för mamma. Att hämta tidningen var t.ex. mer viktigt för henne för någon dag sedan än att äta frukost för någon dag sedan. Jag kan inte riktigt förklara varför men resonemanget blir lite annars än vanligt. 

4. Beror på, ingen har då sagt något åt mig vad jag minns, men jag och pappa brukar märka på mamma att hon har lågt innan hon märker det själv. 

Prata med din pojkvän om hans diabetes, diabetes är väldigt individuellt och samma sak kan uppfattas olika eller fungera helt olika hos olika personer, bäst är att fråga personen i fråga själv. Har haft många "tro sig vetare" som i all välmening gjort vad de trott varit rätt utan att fråga hur jag saker och ting passar mig. Det brukar ändå lösa sig rätt bra men det underlättar om folk är villiga att fråga oss i person om oss och vår diagnos, det hade jag i alla fall uppskattat🙂

CorneliaAndersson
2015-09-03 22:29
#2

Hej!

1. Jag får känningar mycket oftare!
Så 1 gång i månaden (/varannan) tycker inte jag låter alls som att han missköter sin!

2. Det varierar väldigt mycket från gång till gång.
Vissa gånger blir jag väldigt hängig, andra gånger (när det sjunkit väldigt fort) så kan jag tappa lite av kontrollen i kroppen. Ibland blir det så att jag inte tänker efter så noga (ex. om jag är i stallet och kanske ska leda en större häst till hagen och tänker 'ja men, en kan jag ju ta utan grimskaft, den hittar ju inte på något' DOCK hinner jag ALLTID tänka till en gång extra och ändå ta grimskaftet) och ibland blir jag väldigt 'människokär' och kan säga rakt ut, uppochner 'jag tycker att alla människor är lika fina' och sedan pladdra på om det!
Sedan skakar jag, KALLSVETTAS, kan bli tjurig/irriterad

3. Att inte vilja ta dextrosol känner jag mycket igen!
Främst (i mitt fall) handlar det mest om att man blir förvirrad, och inte riktigt vet vad som händer. Man kan också bli MYCKET illamående.
Ett tips istället för dextrosol kan ju vara någon krossad sockerbit i ett glas saft eller 'ren' läsk, då ökar blodsockret väldigt snabbt!. Tänk bara på att dricka det långsamt eftersom man kan må VÄLDIGT illa och sedan för att det stora sockerintaget inte ska bli allt för chockerande för kroppen.
Ibland kräks man och då måst man ju få i sig socker.
Bäst tycker jag det är när ambulansen rycker ut och ger direkt i blodet. Men det ska ju inte behöva gå så långt! Menade mest att det gå mycket snabbt och man behöver inte truga i sig något!
Bäst är att inte tjata så det blir alldeles för tjatigt eftersom man inte alltid förstår och man mår illa och kan även vara väldigt känslosam vid ögonblicket.
Utan bara ta det lugnt, och hjälpa till lite lätt.

4. Ibland!
När jag gör saker som inte är så likt mig.
Varierar också mycket beroende på tillfälle och på vilken nivå blodsockret ligger på.

/ Cornelia Andersson,
Innehavare av Borgargatans Kaninuppfödning
Medarbetare på Hermelinkanin.ifokus och Diabetes.ifokus

Record
2015-09-03 22:52
#3

TS

Det första du bör känna till är vilken typ av diabetes . Typ 1, utan egen insulinproduktion, vilken kräver noggrann egenkontroll av värden, och tillförd insulin i form av sprutor. Vilket du skriver

Typ 2 har en del  egen insulinproduktion, och kost och tablettbehandling, en mer gynnsam form. Även typ 2 kan ibland vara behandlad genom insulin i sprutor.

Båda typerna av diabetes måste man anpassa sin medicin till den mat man äter, således mycket mätning med blodsockerprovare.

Kajsami
2015-09-03 23:48
#4

#1 Jo, jag frågar ju pojkvännen också en hel del, men det är intressant att höra hur det funkar för andra, om det funkar på ungefär samma sätt, hur stora skillnaderna är mellan olika diabetiker.

#2 Bra att veta att man kanske inte skall tjata så mycket. Jag har nog varit på honom om att "nu måste du få i dig socker" och "du får inte låta det gå så långt mellan måltiderna" (som ofta har varit orsaken). Kanske det är bättre att bara ta det lugnt då och ge honom vad han behöver och inte tjata. Tack för tipset!  :-)

#3 Han har typ 1.

CorneliaAndersson
2015-09-04 19:18
#5

Man kan också bli väldigt ledsen! (Glömde det innan)

Jag själv tycker att det blir för jobbigt när någon tjatar, och det leder snarare till att jag inte ens testar mitt blodsockervärde 2 gånger om dagen.
Ibland om det blir för mycket så tar jag inget insulin.

Nu är ju det väldigt individuellt, men jag tar det ganska hårt! :)

/ Cornelia Andersson,
Innehavare av Borgargatans Kaninuppfödning
Medarbetare på Hermelinkanin.ifokus och Diabetes.ifokus

ManU77
2015-09-07 09:44
#6

Nu verkar det ju som att pojkvännen sköter sin diabetes rätt väl, men vill man ha ett naturligt skydd mot hypoglycemi kan man testa äta en ketogen lågkolhydratkost. Ketonerna blir då det primära bränslet för hjärnan och andra organ, vilket skyddar väl mot hypoglycemi.

Som typ 1 diabetiker, vilket jag förstått att pojkvännen är, måste han dock fortsätta hålla koll både på BS och ketonnivåerna i blodet så han inte hamnar i ett tillstånd av ketoacidos, vilket är riktigt farligt. Risken att han skulle hamna där är dock rätt liten eftersom han förmodligen ändå måste ta lite insulin och detta insulin håller ketonnivåerna under kontroll.

Annons:
Record
2015-09-07 22:17
#7

Bra ManU77! Nu var det sagt ketogen kost är en förnämlig lösning för många typ 1  diabetiker. Att skaffa en bättre blodsockermätare för kontinuerlig mätning, där även tendens åt vilket håll värdena går , gör att man förekommer

"berg o dalbanan" vid tillsatt socker.

Titta på Abbots mätare "Freestyle Libre" Den behöver bara ett "stick/var 14,de dag. 😎

edsjo
2015-09-17 09:02
#8

Hej.

1.  Hur ofta får ni lågt blodsocker? Pojkvännen får det ca 1 gång i månaden eller varannan, är detta "normalt", eller sköter han sin diabetes dåligt? Svar: Några gånger i veckan. Har inte hittat rätt balans imellan varje dos men är på god väg.

2. Blir ni också som berusade vid lågt blodsocker, eller kan det finnas andra symptom också? (jag menar alltså när det gått tillräckligt långt. Svar: När jag får känningar så blir jag oftast hungrig, börjar skaka i hela kroppen inombords, blir yrslig  och samt tappa fokus på omgivningen.

3. Blir ni också ovilliga att ta dextrosol eller vad ni tar? Och vad beror detta på?  Är man inte medveten om att man har lågt blodsocker så att man alltså därför inte ser behovet?  Typ som en berusad som har dåligt omdöme och tror sig vara nykter eller nåt. Eller är man medveten om att man borde ta dextrosol, men bara blir så trött på sin sjukdom och stretar emot? Och för att man kanske inte gillar dextrosolen som väl är bäst vid lågt blodsocker. Svar: När mina dippar kommer så tar jag något att äta istället för att ta dextrosol.

4. Är det samma för er att andra upptäcker att ni har lågt blodsocker innan ni själva gör det? Svar: Nej!!! Önskade att min omgivning kunde läsa av mig bättre och hjälpa mig. Men just nu är det jag som säger till när jag börjar få lågt socker.

Kajsami
2015-09-20 19:22
#9

Ketogen kost eller åtminstone LCHF har jag pratat med honom om, men han är fast vid sina gamla diesters råd, om att undvika fett och gärna äta kolhydrater. Och han säger också "Men man måste ju få leva också", och kan inte tänka sig ett liv utan sina öl och pasta carbonara och allt som han älskar. Och jag kan ju hålla med honom lite där, LCHF/ketogen kost innebär ju väldigt mycket begränsningar. 

Men sen säger han också att det inte spelar någon roll för honom, eftersom han ju ändå måste ta sina sprutor ändå, även om det blir mindre enheter. Och sen har en annan typ1-diabetiker sagt att för typ2 kan LCHF funka, men för typ1 så går det inte för att kroppen behöver en depå av socker för att kunna ta av när blodsockret börjar bli lågt, eller nåt liknande. Och det skulle vara farligt om man inte hade dessa depåer. Minns inte riktigt helt vad hon sade. 

Äter några av er LCHF? Funkar det bra för er? Intressant att höra om några typ1-or, hur det funkar med LCHF och dessa "sockerdepåer" som man visst måste ha.

Zepp
2015-10-02 18:33
#10

Han har fel.. med lägre intag av kolhydrater så är hans behov av tillsatt insulin betydligt jämnare!

Typ 1 måste ändå ta sitt insulin det är helt klart.. för många handlar det om långtidsverkande.. och rätt små mängder måltidsinulin!

Det stora problemet är att han får lära om och sluta lyssna på dietisten!

Det är jobbigt att lära gamla hundar att sitta.. och att sluta lita på auktoriteter!

Oså för femtiellfte gången.. det är skillnad mellan typ 1 och typ2.. de med typ  2 tjänar oftast på att äta minsta möjliga mängd kolisar, de med typ 1 kan ofta använda glukos som energi om de bara får tillräckligt med insulin!

Såå för typ 1 handlar det mer om att hitta sin nivå av kolisar och insulin!

Går man ner riktigt mycket i kolisar så får man även räkna protein.. som oxå behöver insulin!

https://www.youtube.com/watch?v=BdxPfxIbKqo

Dr Bernstein är den främsta experten på Typ1 och low carb!

Han är själv typ 1 sedan sin barndom!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

fridelfina
2015-10-06 21:06
#11

Har inte själv, men min man och dotter har (LADA/typ 1)

1.  Hur ofta får ni lågt blodsocker? Svar: Maken har det några ggr i månaden, dotter några ggr oftare.

2. Blir ni också som berusade vid lågt blodsocker, eller kan det finnas andra symptom också? (jag menar alltså när det gått tillräckligt långt. Svar: Maken blir fumlig, seg och väldigt barnslig. Dotter brukar bli lättstött och arg.

3. Blir ni också ovilliga att ta dextrosol eller vad ni tar?  Svar: Maken är oftast stört omöjlig att få i dextrosol, han tar dem inte själv och han föser undan mina händer när jag sträcker fram. I detta läge har jag oftast fått tvinga mig på och ta blodsocker och det är runt 1,8-2,2 och då börjar jag tvinga honom att äta druvsocker och om det inte funkar tar jag honung och kladdar in i hans mun 🤪 (en gång var han så barnslig att han räckte fingret åt mig i detta läge när jag försökte ta blodsocker, och det var inte för att jag skulle ta på det fingret, för han flinade som "du kan inte ta mig, nanananananaaa"…). Dotter brukar inte vara så svår att få i druvsocker, men hon gillar sött så man får stoppa vid 5 st och så vill hon äta som en häst efteråt och där är det svårt att få till det bra för hon blir rädd för att ta insulin till den måltiden!

4. Är det samma för er att andra upptäcker att ni har lågt blodsocker innan ni själva gör det? Svar: Maken är det oftare jag som upptäcker, men dotter är det nog lika ofta jag som hon själv.

Kan tillägga att maken har haft 2 kramper pga av lågt socker och dotter har aldrig varit så låg.

 
 

[HundochKatt]
2015-10-08 09:23
#12

Jag har typ 2 och jag blir svag och darrig i kroppen och måste snabbt få i mig något och det kan vara frukt, smörgås, youghurt. Det händer 1-2 ggr i månaden ungefär.

Kajsami
2015-10-23 23:16
#13

Det #11 skriver kring punkt 3 känner jag igen mig, eller i pojkvännen alltså.  Han blir riktigt barnslig och man får tvinga i honom dextrosol.

Vi har blivit sambos nu och idag fick han en känning som gick för långt. Han vägrade ta dextrosol eller chokladgodis, han tog ifrån mig förpackningen och jag fick bända upp hans hand, inte lätt. Sen fick jag nästan bända upp hans mun för att stoppa i dextrosol, men han bet ihop käkarna, så det gick ju inte. Jag lyckades med all kraft få i honom lite dextrosol iallfall, men han började typ kräkspotta ut det med slem.  Och så blev han okontaktbar. Fanns inget annat att göra än att ringa 112. 

Jag har aldrig varit med om något sådant läge innan, så det här var lite läskigt. Han brukar ju alltid piggna till av dextro efter ett tag så jag blev lite fundersam om jag verkligen skulle ringa 112, man vet ju inte riktigt hur långt det skall ha gått för att göra det. Men jag tänkte att när dextrosolen kommer ut och man inte får kontakt så borde det väl vara 112-läge.  Det var första gången någonsin jag har ringt 112, Ambulans kom och gav glukos, de fick ge en ordentlig dos, sen piggnade han till iallafall , men har allmänt känt sig dålig nu ikväll med huvudvärk och kallsvettning. .

Brukar det hända er också att ambulans får komma och ge glukos? I vilka lägen har det varit? Pojkvännen har nog varit närmast okontaktbar förut vid känningar när jag varit med, men med dextrosol har det alltid gått över. 

Och när man är okontaktbar, är man fortfarande vid medvetande då eller är man avsvimmad?

Annons:
Kajsami
2015-10-23 23:21
#14

#11, Vad menar du med kramper? Är det typ som epilepsikramper, eller hur uttrycker de sig?

fridelfina
2015-10-24 21:15
#15

Typ som epilepsikramper, fast här var de mer som vågor genom kroppen som om han låg och sparkade nedåt och hela kroppen var som en spänd planka. Kramperna har som syfte att få levern att skjuta ut kroppseget glukogen för att höja blodsockret eftersom hjärnan måste ha socker för att fungera. Om din pojkvän brukar få såna kramper ofta är det bra om han kan få glukagonspruta utskrivet så kan du ge innan ambulansen kommer. Då kommer han att kvickna på sig snabbare och får mindre efterverkningar som huvudvärk mm. 

Druvsocker är inte så bra när det gått så långt som på din pojkvän, de kan sätta sig i andningsvägarna. Bättre då med tjock honung, det räcker med lite som man kan gnida in på tandköttet mot kinden. Det finns också flytande glukos på enportionsförpackningar som man kan hitta på sportavdelningar (är väl egentligen tänkt att ge snabb energi till trötta motionärer). Man får inte ge för mycket av det så det rinner ner i halsen för då kan han dra även det i andningsvägarna. Men en "klutt" innanför kinden kommer att höja blodsockret snabbt. 

Och visst är det läskigt, jag har fått lite extra kontrollbehov efter andra gången, så han blir ibland less på att jag tjatar om mat och blodsocker samt känner på tex armen, kinden, i nacken om han ser minsta svettig ut. Är han då kallsvettigt så tvingar jag honom att ta blodsocker. Jag har väl haft rätt i 98 % av fallen, han ligger då oftast på 1,9-2,1 nånting.

 
 

Upp till toppen
Annons: