Jag skapade just en ny tråd med samma upptäckt innan jag så din. Konstigt att denna diabetes-ifokus inte ringer med alla klocker och inlägg på kors och tvärs. Typ Halleluja, lchf for ever. Mycket konstigt.

Det är inte så konstigt att det inta blir halleluja moment  efter allt motstånd jag har mött från mina diabetes bröder å systrar som är otroligt uppskrämda i ämnet fettskräck. å de tror jag vår kära vårdapparat kan ta på sej äran för. där dietister är väldigt måna om vår matindustri

Observera att det nu finns en artikel också på vår sajt om denna undersökning.

Och det är klart att jag också säger Halleluja, men att övertyga är inte lätt.

Man kan bli symptomfri på 2 dagar. Men man kan också ta längre tid på sig. Din kropp bestämmer - inte någon annan.

Det blev jag. Det är nu 2,5 år sedan.

min historia på

http://www.kostdoktorn.se/vetenskap/anekdoter/kitabu

Helena Hesselmark

diabetiker typ 0

Min mor blev symtomfri på just 2 dagar…

Jag är inte symtomfri, än.

Jag har ätit LCHF i fyra år. Har däremot blivit av med högt blodtryck och låg ämnesomsättning. Jag har alltså kunnat minska ner min medicinering en hel del trots att jag fortfarnade måste medicinera mitt socker med lite metformin, hade förut både amaryl och metformin så visst är även sockret bättre.

Så här är det, dvs jag vet faktiskt inte utan jag spånar!

Ju yngre och friskare man är, ju lättare går det att bli symptomfri.

Den andra grejen är, har du genetiskt påbrå, typ diabetiska föräldrar, då får man inse att man är extra känslig och lätt blir det som ens förälder blev.

Den tredje grejen är, en gång diabetiker alltid diabetiker, iallafall de med någon diabetisk förälder, dvs man kan bli  typ 0, dvs så länge man sköter sig!

Och som regel vill man det iallafall så vill man bli Farmor/mormor/Farafar, Morfar.

Dvs man vill kunna njuta utav sina barnbarn!