Annons:
Etikettdiabetes
Läst 123 ggr
flocken
2020-10-31 06:19

Hur reagerar er omgivning?

Jag fick min diabetes diagnos 12 mars i år. Så har inte haft det så länge.
Min man pratade inte med mig på ett dygn. Sen vägrade han nämna det på flera dygn.
Jag tror han föreställde att mitt liv skulle bli som hans fars.
Andra blev chockade, tyckte synd om mig.
Men själv såg jag det inte så.
Såg en chans att ändra mitt liv till det bättre.

…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes

Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering

Annons:
Scorpio97
2020-10-31 14:51
#1

Min familj var chockade, men gjorde allt för att stötta mig och ge en positiv syn på diagnosen. Vi har en del bekanta osv som har diabetes också så vi visste allihopa att det går att leva med

Bland vänner och bekanta från skolan har det mest blivit frågor om vad diabetes innebär, vad jag får äta osv.


//Jessie

flocken
2020-10-31 15:10
#2

#1: vad skönt ändå att de stöttade dig. Jag är den första i min släkt (vad jag vet) som fick diabetes ung. Var 36 år.
Egentligen var första frågan "går det i arv". Kändes som detta var värre än alla andra sjukdomar jag har.
Min man har bara sin far som haft diabetes. Han lever inte längre. En envis gubbe som idiotförklarade alla läkare o gjorde som han själv ville.
Svärmor tog det rätt hårt oxå.
Men jag har fått hela familjen att ändra sin kost och alla mår bättre

…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes

Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering

Scorpio97
2020-10-31 15:25
#3

#3 Jag är också den första i släkten som fått diabetes ung (22 år), men vi har en ingift person som haft typ 1 sedan h*n var barn. Sen finns det som sagt personer kring familjen som fått diabetes typ 2 som vuxen/äldre. Hur bra dessa personer hanterar diabetesen är väl lite varierande.

För mig var det självklart att mina familjemedlemmar skulle stötta mig, något annat var otänkbart. Jag förstår att man kan ha dåliga erfarenheter och därför reagera negativt, men jag hade blivit väldigt ledsen om någon i min familj vägrat prata med mig efter diagnosen. Det hade nästan varit en större chock än diagnosen

Låter bra att din diagnos ändå lett till något positivt :)


//Jessie

Tarotstollan
2021-03-08 18:47
#4

Eftersom jag är 3:dje generationen med diabetes, så tror jag inte de reagerade nämnvärt på diagnosen.
Det var mer bara hur vi skulle lösa problemet med mina djur medan jag låg inne.
Kan väl säga som så här att jag har mer stöd och hjälp av mina mostrar än jag har av min mamma i detta fallet.

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

flocken
2021-03-08 19:03
#5

#4: alltid skönt att ha stöd. Oavsett från vilket håll det kommer ifrån

…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes

Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering

Tarotstollan
2021-03-08 19:12
#6

Jo, det är ju sant men jag hade trott att mamma som själv haft diabetes i mer än 30 år skulle brytt sig mer. Min yngsta moster har väl haft det ungefär lika länge och hon bryr sig mer.

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Annons:
flocken
2021-03-08 20:11
#7

#6: man vet aldrig vilka som kommer bry sig. Man kan bli förvånad vilka som stannar

…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes

Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering

Upp till toppen
Annons: