Tar insulin och väntar en stund med att äta.
Låt insulinet jobba.

Om jag har möjlighet skulle jag nog ta en rask promenad eller liknande först, det brukar kunna sänka sockret lite för mig. Sen har jag förmodligen ingen matlust med så högt blodsocker (jag mår dåligt då) så antingen skulle jag vänta med att äta, eller äta någon mindre måltid med väldigt få kolhydrater för att undvika att höja ytterligare.

Jag har inte insulin, i så fall skulle jag nog göra som #1 säger.

#2: Ja, det kan vara smart att göra något fysiskt också!

Tack för råden,, nu vet jag hur jag skall lösa det problemet.
Jag ligger ofta så högt på kvällarna när jag skall äta kvällsmålet och det är ju varken bra eller hälsosamt.

#4 Vet din läkare/diabetessköterska om att du ofta har så högt blodsocker? Du kanske behöver öka insulinet eller så?

Det antar jag, det är ett jädra tjat när jag är där att jag måste gå ner i vikt och att jag äter fel och för mycket fortfarande mm.
Skall träffa diabetessköterskan i oktober igen. Vet inte om jag får träffa läkaren igen för jag har hört att hon skall gå i pension.
Så nästa gång blir det i så fall en ny läkare.

#6: Med tjat kommer de inte långt….

Oj!
Skulle rätta ett stavfel, men råkade anmäla mitt eget inlägg tror jag. 😂

Nej, det har du rätt i, tjat hjälper inte mycket men det visar i alla fall att de bryr sig.
För min del som jag tjatat om innan, så skulle det hjälpa om jag visste vad och hur mycket jag skulle äta för att det skulle funka. Som det är nu så äter jag lite av varje och har ingen aning om vilken mängd jag skall äta.
Att jag dessutom innan varit en storätare och oftast bara ätit 1-2 ggr om dagen hjälper ju inte heller.

#9 Om jag minns rätt så kunde du inte träffa en dietist på grund av avståndet(?), men har du frågat om det går att få en telefontid (alltså ett telefonsamtal, går att göra med en vanlig telefon) med en dietist? För en dietist borde kunna ge råd om vad och hur mycket du ska äta
Har du kollat upp diabetes-kokböcker annars? I dom flesta kokböcker är det ju recept för till exempel en eller fyra portioner och då ser man ju vilka mängder som är "normala"

Vad är det för info du skulle vilja ha, vad skulle hjälpa dig? Typ en lista på livsmedel där det står att när man äter potatis så är en normal portion X antal normalstora potatisar, eller är det något annat du vill ha?

Precis det sista du skriver. Att veta exakt hur mycket av varje ingrediens jag kan äta och sen kombinera ihop det med annan mat likadant.

Jodå jag har letat runt på 100-tals recept men jag vet inte varför det inte funkar för mig.
Mycket jag inte äter och inte intresserad av att lägga tid på att laga mini portioner som inte mättar mm. Jag är expert på att hitta undanflykter som min diabetessköterska säger.

Misstänker själv att jag inte riktigt har kommit i det stadiet att jag fullt har accepterat att jag har diabetes utan att jag sakta håller på att vänja mig vid det fortfarande.

Jag hittade denna sida: https://www.folkhalsoguiden.se/amnesomraden1/levnadsvanor/matguiden/
Det finns guider både med exempeldagar och livsmedelsval, där det anges hur stora olika portioner är. Jag var inte säker på hur gammal du är men det finns både för kvinnor 19-60 år och för kvinnor 61-74 år. Kategorierna finns till höger, sen får man kolla till höger igen för att få upp själva guiderna
Detta är dock inte specifikt för diabetiker, men jag tänker att det kanske kan ge ungefärliga mått i alla fall? Det är baserat på dom nordiska näringsrekommendationerna som även Livsmedelsverket rekommenderar, och jag upplever inte att det brukar vara någon enorm skillnad mellan dom råden och diabetes-råden

Jag förstår hur du menar med mini-portioner som inte mättar. Så länge jag har kunnat bestämma över min mat själv har jag föredragit att äta 1-2 gånger per dag och att då äta mig rejält mätt. Jag har några gånger, särskilt efter diabetesdiagnosen, testat att äta så ofta som vården/dietister rekommenderar men jag tycker verkligen inte att det fungerar för mig. Jag kan inte äta mig mätt utan att överäta och upplevde även en del andra negativa effekter, samtidigt som jag inte tyckte att det påverkade blodsockret alls. Jag tror det har större betydelse vad man äter än hur ofta man äter
Gällande att inte acceptera diagnosen hade jag nog nästan motsatt reaktion. När jag kom hem från sjukhuset var jag 100% beredd på att förändra min kost fullständigt och att kasta ut allt dåligt från köket. Men jag har länge haft i bakhuvudet att jag levde ohälsosamt och att det fanns en risk för diabetes, även om jag inte trodde att jag skulle få diagnosen så ung. Så en del av mig var väl beredd på det och visste redan vad jag skulle förändra. Sen har jag väl gjort några ändringar och blivit lite mjukare/mindre strikt med kosten med tiden

Håller helt med dig där. Som jag sagt till diabetessköterskan, jag vill hitta något jag kan äta som håller mig mätt och sockret i schack i alla fall 4-5 timmar så jag hinner göra något annat än bara äta eller planera att äta.
Livet består väl av annat än bara äta och kolla sockret!

Tack för länken, jag skall kolla den.

#13 Vad tyckte du om länken/hemsidan?

Det fanns en hel del intressanta saker där men känner ändå inte att det var mycket för mig. Detta tjat om att regelbundet röra på sig gör att jag ser rött, alla människor varken kan, orkar eller vill det.
Sen att mäta maten gör det ju ännu svårare, mat skall gå fort att fixa!
Inte stå och dutta med gram och hekton mm.
Sånt stressar mig ännu mera.

Jag vet att mina kommentarer irriterar andra människor, men vi är alla olika och reagerar olika på alla dessa s.k. bra råden.

Jag har nog lite svårt att få ihop att du svarade "Precis det sista du skriver. Att veta exakt hur mycket av varje ingrediens jag kan äta och sen kombinera ihop det med annan mat likadant." men samtidigt inte vill räkna eller väga maten..?
Personligen har jag vägt/mätt maten periodvis ganska länge och trivs med det (jag gillar att veta vad jag får i mig och det hjälper mig att inte överäta). Men jag har förstått att det är väldigt stressande för vissa, och då är det såklart inget bra alternativ. Mat ska inte vara en stress. Men är det just att mäta i samband med matlagningen som känns jobbig, eller att mäta alls? Skulle det kunna funka att mäta saker när du inte ska laga mat för att se ungefär hur mycket 100 gram av råvaran X är?
Väldigt mycket köps ju dessutom i förpackningar där det står hur mycket det är. Om en påse broccoli väger 500 gram och du brukar dela den på fyra så vet du ju att det blir typ 125 gram per gång. Jag tror inte det har betydelse om det egentligen blev några gram mer ena dagen än den andra.

Mig irriterar det inte alls, jag är mest bekymrad över att du mår dåligt och försöker se om jag kan hjälpa på något sätt.

Tack! Jag tror helt enkelt att jag vet inte ens själv vad det är jag vill med mina inlägg i matfrågan.
Jag kan inte ens förklara det för diabetessköterskan, utan vi tar ett steg i sänder och kommer ingenstans känns det som…

Som det är just nu så vet jag inte ens hur mycket jag skall äta över huvud taget, allt är bara på en höft.
Läkaren sa att jag åt för mycket till frukost och då åt jag mindre men ingen har sagt om det är bra nu eller någonting om det.
Hur vet jag om jag äter för mycket eller för lite?

Om läkaren kunde säga att du åt för mycket, borde han väl även kunna säga vad som är lagom?
Hur man vet om man äter rätt mängd eller inte är jag nog inte rätt person att svara på. Jag har inte normala hungerskänslor och har inte fått till måltider som jag trivs med om jag samtidigt följer vårdens rekommendationer. Men blir du lagom mätt och känner dig nöjd efter frukosten? Blir du hungrig eller sugen på mat innan nästa måltid, och är det i så fall lagom tills att du ska äta nästa gång? Håller sig blodsockret bra efter måltiden eller blir blodsockret för högt efteråt, eller för lågt innan du ska äta nästa gång?
Sen påverkas det ju inte bara av mängden, utan även vad du äter.

Jag har heller inga normala hungerkänslor, då jag förut åt oftast 1 gång om dagen i ca 40 år och då sent på kvällen runt 22-23 tiden.
Nu får jag gå efter vad klockan är.
Jag vet inte om jag blir mätt eftersom jag kan sitta och äta sakta i timmar, det blir inte stopp innan som jag säger "en tugga till så spyr jag"!
Och det är ju definitivt alldeles för mycket, så jag försöker äta så jag skall klara mig i några timmar men jag vet att det är för mycket det också.
Sockret är uppe oftast på 14 - 30 när jag ätit middagsmålet…..😢
Ibland hinner det ner till 3-5 innan jag kan börja äta.

Så jag jobbar på att minska ner det jag äter men sen är ju frågan då, VAD jag skall äta för att det skall bli bra.

Om du får så höga blodsockervärden så tycker jag det är jättekonstigt att du inte har tätare kontakt med vården, och att du inte får mer insulin eller mediciner för att sänka värdena. Men det kanske bara är jag som har för stora förhoppningar på vården.. Livsstilsförändringar är såklart viktiga i längden, men i början borde ju prioriteringen vara att få ner värdena även om det är med insulin. För man mår inte bra med högt blodsocker eller när det svänger för mycket, och jag tror inte det ger någon bra grund att göra förändringar heller.
Men att jag klagar på vården är väl inte så hjälpsamt

Jag såg att du skrev om din frukost i en tråd inne på Livskvalitet, och nu har jag ju som sagt ingen bra portionskontroll själv men om jag jämför med vad andra i min närhet äter så tycker jag det låter som en normal mängd. Men gällande vad man ska äta har jag och vården väldigt olika syn, så jag har svårt att ge konkreta råd om vad du ska äta

Ja jag förväntar mig inte att ni skall vara mina läkare, bara kul att kunna byta åsikter och ha någon att prata med.
Jag har en lång lista på saker jag skall fråga diabetessköterskan när jag skall träffa henne i början av oktober.
Hon nämnde något om att om jag inte får ner sockret så får vi nog höja insulinet, så jag måste försöka hårdare nu framigenom men det är så svårt!!!😓

#21: Be att få prata med en dietist som kan hjälpa dig få ordning på måltidsstorlekar och vad du ska äta. Känslan för vad som är lagom portioner och så vidare.

Kanske är det så att för att få ordning på dina höga sockervärden behöver du snabbverkande insulin till alla måltider och långtidsverkande morgon och kväll som behandling.
Eller också en insulinpump som ger snabbverkande i en basaldos varje timme och så fyller man på med en högre dos vid måltider.

Har skrivit om det tidigare att det finns ingen dietist här utan då får jag vända mig till Göteborg.
Får se vad hon säger i oktober, nu har hon semester.

#23: Be om en remiss till dietisten. Du kanske kan få tider via videolänk med hen.

Vill inte sitta i någon videolänk, vet inte ens hur sådant fungerar.
Tyckte det var jobbigt nog när läkaren ringde mig en gång i veckan för att kolla blodsockret. Jag kunde inte visa henne eller förklara vad jag menade, det var en massa missförstånd hela tiden.

#25: Alltså videosamtal via mobilen eller datorn är lätt att ordna.

Hade jag varit som du så hade jag sett mig om efter en annan vårdcentral och därmed bytt både läkare och diabetessköterska. Har själv upplevt att kunskapen skiljer mycket mellan olika VC speciellt när värdena är lite mera svårinställda.

Jag tror inte att det är deras fel i grunden utan jag som är så omotiverad och lat som inte kan göra det jag skall.
Jag vet att saker är dåliga att göra eller äta men jag har inte varken orken eller just motivationen att ta tag i det hela utan bara gör vissa lätta delar av hela paketet.

De antar väl att en kärring på över 60 år borde veta hur man skall sköta sig med sådana här allvarliga saker och innerst inne vet jag ju det, det är bara att det skall göras också!🙄

Jag tror att det blir en ond cirkel. Att ha högt eller svängigt blodsocker är jobbigt. Väldigt jobbigt. Tiden innan jag fick diabetesdiagnosen så somnade jag så fort jag satte mig. Jag kunde inte se en film utan att somna innan första reklamen, och jag vågade inte sätta mig ner när jag väntade på att maten skulle bli klar för jag var rädd att nicka till och bränna något. Så jobbigt var det för min kropp att gå runt med högt blodsocker, och då hade jag runt 20 i blodsocker när jag fick diagnosen. Och jag var så trött ett tag efter att mina blodsockernivåer blev normala också
Samma sak när jag gör ett avsteg och äter tex en hämtpizza. Jag mår dåligt åtminstone fram till eftermiddagen dagen efter, ibland hela dagen. Jag har aldrig varit bakfull, men jag gissar att känslan är snarlik. Hur många går ut och springer eller ställer sig och lagar en nyttig middag när dom är bakfulla? Det kanske finns sånna personer, men av vad jag har hört av klasskompisar och liknande är det nog vanligare att man beställer skräpmat och knappt lämnar sängen. Är dom personerna lata?

Så jag tycker inte du ska känna dig lat eller så. För bara det att ha högt blodsocker är väldigt jobbigt och kräver mycket energi, och i det läget tror jag väldigt få har motivation att göra livsstilsförändringar. Chocken av att få diagnosen kan nog för vissa ge motivationen som behövs, men om det inte blir så måste man hitta något annat sätt att bryta den onda cirkeln.
Jag brukar inte vara den som förordar ökade mediciner/insulin framför livsstilsförändringar, men ibland tror jag att det är precis vad som behövs. Det betyder inte att det är dosen man måste ha kvar resten av livet. Men ibland kanske man måste få mer insulin och normala blodsockernivåer innan man orkar med att göra förändringar, och sen kan man sänka dosen igen i takt med att man genomför förändringar
Eller så måste man hitta motivationen på något sätt. Jag vet att vissa läser igenom alla hemska biverkningar man kan få och har det som motivation. För mig skulle det nog mest göra mig deppig

#28: Då är det ju desto viktigare att ha en vårdkontakt som verkligen kan motivera och peppa dig och vara ett bra stöd. Och som finns tillgänglig när du behöver hjälp.

#29. Tack! Eftersom jag haft släktingar runt mig hela mitt liv med diabetes så har jag liksom aldrig tagit in det ordentligt. De tog sina mediciner och sen var det inte mer med det.
Kommer ihåg att min mormor levde i stort på lite grönsaker mest kokt purjolök, antar att det var dyrt att köpa grönsaker på den tiden (och vi odlade inget sådant själva), barkis och skummjölk. Någon gång tog hon en halv potatis och någon sked sås.
Dessutom har vi aldrig pratat om det inom familjen, det tillhörde djupa saker och sådant pratade man inte om.

#30. Det är nog inget de kan hjälpa, överbokade efter Covid , jobbar på lördagar för att komma ikapp. Varje gång jag träffar diabetessköterskan så pratar jag med henne i ca 1 timma ibland längre. Även psykologsköterskan sitter jag mellan 1 - 1½ timma och pratar om diabetes och hur mitt liv ser ut.
Det finns ju tyvärr inte någon man kan ringa mitt i natten när man vill diskutera diabetes ångest och matportioner.