# Skräcken att hantera lågt socker. Author: Tarotstollan Hur reagerar ni när ni blir låga? Jag blev nyss låg, fick varning när jag låg på 4, 5 men tänkte att jag avvaktar lite och bara 25 minuter senare var jag nere på 3, 6. Jag hade känt hur jag hade började skaka och skräcken bara välde över mig. Jag kollade sockret igen och såg då att det låg på 3, 6. Jag sprang ut i köket och vräkte i mig vindruvor och ett stort glas saft som var mer saft än vatten och nu 10 minuter senare är sockret uppe på 4, 4 igen och det kommer antagligen stiga mer. Jag vet att jag borde gått upp direkt och ätit något när larmet tjöt men eftersom jag inte känner några hungerkänslor och jag åt vid 18-tiden, så trodde inte jag att det var dags att äta igen. Så hur löser ni era problem med högt och lågt socker? Tycker det är så jobbigt med mat och ännu värre när det blir så här. Nu har jag satt på mat men det tar ju en stund innan det är klart att äta och dessutom är ju sockret redan återställt nu, så det kommer ju att stiga rejält efter att jag ätit middagen. ## Comment 1 Author: flocken Jag har alltid med mig något. Vet jag att vi ska ut o äta så är jag inte orolig. När jag blir låg ringer jag alltid någon om jag är själv. För då är någon med mig. Jag fixar något o äta o går o sätter mig. Är någon hemma får de fixa något o äta. Jag måste äta något var 3-4 de timme. Tycker jag att, vadå jag har ju inte gjort något speciellt osv o hoppar över en måltid så blir jag ofta låg. Inte alltid.. Men kan ske ## Comment 2 Author: Tarotstollan När jag är ute har jag alltid med mig minst en banan och massor av Dextrosol. Ändå är jag rädd att det inte skall räcka. Har ju ingen jag kan be om hjälp om jag blir låg, jag måste hela tiden vara på min vakt så det inte händer. Även om jag har larm så vill jag inte ligga under 10 när jag skall sova och dsk har sagt att jag kan ligga på 7 när jag lägger mig. Bara tanken på att ha det så lågt gör mig rädd. Även när jag skall ut är det jobbigt, vill helst ligga på runt 15 då och ändå kan jag bli låg om jag är ute, vet ju inte hur lång tid det tar ute för det är ju inte alltid jag vet hur lång tid saker tar att göra. Att vara hemma är ju mer ok, för där har jag ju nära till dryck och mat men det kan ju bli fel även där, vilket det blev i detta fallet. ## Comment 3 Author: Stjärnskott Jag känner igen mig i den där rädslan för att ligga lågt i bg. Jag låg gärna över bg värden som diab ssk rekommenderade. Insulinkänningar är verkligen AP jobbiga och svåra att stå ut med. Jag tror att jag drivits av rädslan för kontrollförlust. För tänk om nått skulle gå på tok påriktigt?! Nu har jag haft pump i många år och en cgm mätare som pumpen korrigerar sig efter. Det tog också sin tid att hitta till tilliten till att algoritmen i dessa två teknikens under skulle få mig och mitt bg på banan. Med riktiga normalvärden. Mina rekyler är i stortsett obefintliga och jag mår på det hela taget så mycket bättre - sen jag faktiskt vågade utmana min rädsla för att ha * vad jag då ansåg vara låga värden* Jag upplevde sk kallade känningar redan vid bg värde på 5 mmol. Fast det var ju för att jag var van att ha ett sk*normalvärde på 10 mmol. Jag levde med falska känningar under många år. Just på grund av rädslan att gå ner i koma. ## Comment 4 Author: Tarotstollan Jag har ju inte pump utan doserar med penna. Förstår att det måste kännas säkrare med pump, även om det kan bli problem med dom också som jag läst. Från början var det nog inte meningen att jag ens skulle få en sensor men eftersom mitt socker är så hoppigt, ansåg väl de att det skulle vara säkrare för mig och det har ju hjälpt massor, särskilt när jag skall sova. Men så fort jag närmar mig 5, 0 så känner jag hur rädslan kommer krypande. ## Comment 5 Author: Stjärnskott #4: Jag förstår Med pennor så blir det ju liksom annorlunda - mot pumpen. Och visst strular det med pump och cgm ibland också... Och den där rädslan för låga värden - vad gör man med den? Den är ju där den är. Oavsett. Men skönt ändå att du har en sensor som kan larma och tala om att du är på väg ner mot låg. ## Comment 6 Author: Tarotstollan Ja, den är ju ovärderlig numera, bara det att slippa hålla på och sticka sig en gång i timman! ## Comment 7 Author: Stjärnskott #6: I know. Kommer fortfarande ihåg känslan av lättnad som det gav när jag fick min.