Japp, det där är inte alls konstigt. Även om det kan tyckas så vid första anblick..

Det beror på att träningen frisätter hormoner från binjurarna, adrenalimn, kortisol och glukagon för att vara exakt. Alla dessa hormoner är till för att säkerställa att inte hjärnan får för lite glukos vid kris.

Gemensamt för dessa är att de skickar ut signaler till kroppens vävnader och till levern att släppa på alla sockerresurser som finns. Tömma ut i blodet, stänga och låsa om sig och inte ta in nåt nytt eftersom hjärnan håller på att dö. Precis så kritiskt uppfattar kroppen det.

Allt socker släpps således ut i blodet, och dessutom börjar kroppen att tillverka mer socker av muskler för att vara på den säkra sidan (detta är kortisolets fel)

Resultatet? Utan tillräckligt insulin i omlopp blir man skyhög i sitt PG, dessutom blir det hur tungt som helst att träna…

Dagen efter däremot, då kommer den ökade insulinkänsligheten som ett brev på posten.. men det är inte alltid att man tänker på det, så där ett dygn senare.

Tack!

Då känns det ju dumt nog nästan skadligt att träna på sätt och vis… Ingen höjdare med blodsocker som pendlar mellan 30 och 3.

Jag var likadan på idrotten, därav har jag nu intyg på specialidrott, dvs går promenad eller simmar valfri tid under veckan, beror delvis på diabetesen och delvis pga att jag är under utredning för reumatism..

Man kan givetvis mildra effekterna av det här genom att minska svängningarna i blodsockret genom att jämna ut förbränningen och styra den lite. Genom att kontrollera förbränningen så blir kroppen "trygg" i att det kommer finnas jämt flöde av näring och energi till hjärnan oavsätt träning.

I mitt fall funkar LCHF bäst för detta. Eftersom diabetes är en kolhydratintolerans så har jag för egen del upptäckt att jag mår mycket bättre på alla plan med ett jämnare och stabilare blodsocker. Då funkar träningen utan vare sig toktoppar eller känningar oxå. Dock vet jag med mig att jag måste ta lite extra insulin till träning för att inte vara så trötstartad.

Eftersom man lär kroppen och även hjärnan att förbränna fett som första energikälla så blir det inte glukoskris, för fettdepåer har man alltid att ta av. resultatet blir ett jämnare blodsocker, eftersom man inte äter sådant som blir till socker och kräver insulin. Genom att minimera insulinbehovet (som etta blir man ju inte av med det helt) stabiliseras hela förbränningen.

På strikt LCHF minskade jag mitt insulinbehov med ca 75% och blodsockret pendlade sällan mer än 5-8.. Jämfört med när jag åt normalt med kolhydrater enl. livsmedelsverket.. (sk nyttiga sådana, långsamma) så svänger sockret mellan 1,8-25.

Kan vara värt att tänka på iaf.. Kolhydrater blir ALLTID socker i slutändan, oavsätt sort i början.  Det är något vi diabetiker inte kan hantera..

Vad spännande mer insulin innan träning? Imon värld har det varit helt tvärt om men nu på senare tid har jag haft samma problem som ni skriver om högst blodsocker under träningen vet inte varför då jag alltid blivit väldigt låg av ansträngning innan.

Jag har just berjat med Lchf sedan 2 dagar så det är väldigt nytt men det var roligt att höra att det fungerat så bra för dig.

Men vad jag kan förstå och min erfarenhet är att det endast är när man har för lite insulin som det stiger vid motion.

För det mesta ligger jag lika efter som före… eller så sänks det något. Jag äter LCHF sedan två år tillbaka.

Den förklaring jag fått av min diabetessköterska är ungefär så här:

Om man motionerar med för lite insulin så kan inte insulinet förse muskler med den energi som behövs… Då signalerar musklerna till hjärnan/levern att de behöver socker… vilket gör att levern ger ut det…. Men lika illa så finns inte insulinet som kan ge musklerna detta och signalerna efter mera socker fortsätter.

Det blir en ond cirkel… även om sockret finns i blodet så kan det inte användas.

Finns tillräcklig mängd insulin i blodet så förbränns sockret i musklerna istället för att fara runt i blodet.

För mycket insulin ger insulinkänning vid motion. Det gäller att ha koll på balansen. För mig har det varit enkelt med LCHF. :)

Lycka till!

LenaKa: Diabetessköterskans beskrivning kan möjligen stämma för "kolhydratdrivna", men blodsockrets energigivande roll för LCHF:are är kraftigt överdriven.

Blodet innehåller flera energikomponenter, fria fettsyror, ketoner och blodsocker. Fördelningen mellan dessa beror dels på när och vad du ätit men även hur du vanligen brukar göra. Kolhydratätarnas blodsocker har en stor volym (300 - 400 gram/dygn) och hos dessa kommer glukosmetabolismen att prioriteras för att slippa undan dess förödande effekt på kärlen om halten blir för hög.

Hos en LCHF:are minskar behovet att hantera överskottsmängder glukos och därför kommer en betydligt större andel av energin från ketoner och fria fettsyror.

Insulinets blodsockersänkande effekt beror dels på att det hämmar leverns glukosbildande ämnesomsättning, dels genom att det kan öppna extra infarter (GLUT4) för glukos i fett- och muskelceller.

Antag att aktiveringen av glukosinsläpp i muskler vore det primära så skulle man kunna märka en tydlig energikick av insulin. Gör man det?

mvh / Erik Edlund / MatFrisk Blogg

#7

Ja, det kan man få! särskillt om man skulle ligga lite i överkant i bs när träningen startar. På högt blodsocker blir iaf jag seg och trött, och man kan få ett riktigt driv och energiboost när man tar sitt insulin.

En fråga: Även om blodsockret är mindre representerad och mindre betydelsefullt, hos en som äter lchf så måste väl levern fortsätta sitt arbete att lagra och tillverka glukos till "kris-tider"? ..och kan därför stimuleras att släppa sina lager tex vid ett adrenalinpåslag och eller kortisolpåslag och därmed ge ett "oförklarligt" högt blodsocker?

Anterrabae: Den energiboost du talar om, är det från den "sega och trötta" nivån och upp till nomalt, eller upp och förbi? Skulle du, hypotetiskt, förbättra din slutplacering i Vasaloppet om du inledde med högt blodsocker och kompenserande insulin?

Muskel- och leverglykogen är primärt utjämnande energilager och fungerar just som du beskriver, det kallas fram vid behov. Det "oförklarliga" är om man utgår från att allt blodsocker skall komma från maten.

mvh / Erik Edlund / MatFrisk Blogg

Oj, svårt att säga om det är från segt till normalt eller en bit förbi.. I mitt fall, som inte är särdeles vältränad är det nog upp och förbi. Jag är piggare och har mer energi om jag varit högre. Än om jag startar på normalt…

Men jag kanske ska tillägga att jag ätit kortison, extra i närmare 10 år som säkert gör sitt till bs-svängnigarna. Jag upplever att om jag skulle starta en träning på normalt socker så får jag känning alldeles för lätt.. Bs-nivåd droppar till mellan 1,2-2,0 alldeles för lätt. Så jag måste alltid starta på högt bs.

Dessutom blir jag frächare i huvudet när bs-nivån normaliseras på kombinationen träning och insulin samt ett högre startvärde.. :)

#10: Jag förstår att du inte går på LCHF, då sjunker nämligen kroppens beroende av glukos och mer av energin kommer från ketoner och fria fettsyror som ju inte är beroende av insulin för att komma in i muskelcellerna. En följd av detta blir betydligt mindre blodsockersvängningar.

En vanlig invändning är att hjärnan kräver si och så mycket glukos för sin funktion, men om du går till tyskspråkiga Wikipedia så kan du läsa att hjärnans glukosbehov minskar från 120 gram/dygn till 40 gram/dygn när den får sin energiförsörjning baserad på fettmetabolism.

mvh / Erik Edlund / MatFrisk Blogg

#11 Ett antagande som är lätt att ta… men jo Jag går på lchf… Just för tillfället inte tokstrikt typ noll kolhydrater, men definitivt mindre än en kolhydratdriven, och definitivt inom LCHF-ramen. De kolhydrater jag äter kommer ifrån grönsaker ovan jord och nötter och lite frön.. samt produkter som ersätter komjölk.

Det som ställer till det i mitt fall är 20-40 mg kortison per dag.. och insulin utifrån på det. Utan LCHF skulle jag vara körd. Med den mängden kortison utifrån kommer man aldrig in i en fettdrift, eller stabil förbränning. Kortisnet hindrar det effektivt. Jag kan på sin höjd få till en delvis fettdrifgt, men helt är en omöjlighet oavsätt LCHF. Levern står nämligen på max glykogenutsläpp och max glykogentillverkning hela tiden.

Jag började med lchf i 2007, och hade ett "uppehåll" iom att jag blev gravid. Fick nämligen antibiotika och var inte tillräckligt inläst på enzymer och matsmältningshjälp då så jag kunde bara smälta vissa födoämnen utan att kräkas, typ kokt potatis. Nu vet jag bättre ;)

Att hjärnan inte behöver kolhydrater utifrån är jag väl medveten om, det kan kroppen fixa själv. Utan lchf har jag ett bs som svänger mellan 2-25 på lchf håller jag mig mellan 7 och 15.. oftast. Jag arbetar för att få ner det, men med kortisnet så är det svårt. det blir otroligt lätt känningar.

#12: Medicinering är nödvändig men ger biverkningar. Jag fick i 25-årsåldern några hästkurer kortison vilket förstörde tänder och gav extremt förtida håravfall.

Positivt att LCHF ger dig fördelar, synd att de inte räcker ända fram.

Lycka till / Erik Edlund

Tack!

Utan LCHF skulle jag varit ännu sämre däran… nu är jag iaf på bättringsvägen, även om jag inte är framme än och även om det går låååångsamt hehe