Annons:
Etikettmedicinering
Läst 3915 ggr
hwiksell
5/10/15, 10:56 AM

Insulinsänkande medicin?

Hej,

Det finns två läkemedel som sänker insulinnivån. Jag söker således läkemedel som sänker insulinproduktionen och inte läkemedel som sänker blodsockret.  Vilka två läkemedel har den funktionen?

Mvh Håkan

Annons:
Inkanyezi
5/10/15, 11:10 AM
#1

Samspelet mellan hormoner i vår metabolism är ganska komplext, och det är inte ett självändamål att sänka insulinnivån, utan det görs kanske främst genom att öka insulinkänsligheten i cellerna, så att det inte behövs så mycket insulin. Det är vid metabolt syndrom, då man har hög insulinproduktion och är på väg mot diabetes typ 2, som det kan vara av värde att minska behovet av insulin, alltså att höja känsligheten, vilket leder till att mindre insulin utsöndras.

Metformin exempelvis, har effekten att insulinnivån sjunker om man har mycket hög insulinproduktion genom att cellerna inte svarar bra på insulin. Det ökar känsligheten för insulin, vilket gör att kroppen minskar produktionen, eftersom mindre insulin behövs för att hålla blodsockret lagom högt.

Så de två sakerna hänger ihop. Man minskar behovet av insulin för att sänka insulinproduktionen, medan många uppfattar metformin som att det primärt sänker blodsockret.

Det finns säkert också andra mediciner som verkar på liknande sätt, men jag känner inte till att man skulle vilja sänka insulinnivån utan att samtidigt påverka kroppens förmåga att hantera socker.

fridelfina
5/10/15, 11:12 AM
#2

Hm, ingen aning. Provat att googla? På diabetespatienter är det ju sällan man hämmar insulinproduktion efter som det är brist på insulin på ett eller annat sätt som är problemet. Vad för sjukdom handlar din fråga om?

 
 

Inkanyezi
5/10/15, 12:51 PM
#3

#2 Vid diabetes typ 2, och alla stadier av "prediabetes" som föregår detta, är inte brist på insulin problemet, utan tvärtom är överskott av insulin en väsentlig del av problemet. 

Det är en väldigt stor skillnad mellan den reversibla metabola sjukdomen diabetes typ 2 i alla dess varianter och den autoimmuna sjukdomen diabetes typ 1, som innebär att man har bristfällig eller helt saknad insulinproduktion. Vid typ 1 kan man ha god insulinkänslighet och klara sig med små mängder insulin, medan typ 2 alltid innebär okänslighet för insulin och inte bör behandlas med insulin, eftersom det förvärrar sjukdomen. 

Önskan att minska insulinnivån finns vid metabolt syndrom och vid diabetes typ 2, och det kan göras med flera medel, som gärna kan kombineras. En del diabetiker typ 2 kan bli helt fria från medicinering genom att minska intaget av kolhydrater kraftigt, medan alla kan minska sitt behov av medicinering genom att minimera kolhydraterna i kosten. 

Injektion av insulin hos en person som har diabetes typ 2 är kontraproduktivt. Det leder erfarenhetsmässigt till att sjukdomen förvärras, medan god kontroll av intagna kolhydrater kan vända förloppet. 

Problemet när man har höga insulinnivåer är att cellerna är okänsliga för insulin, och det är inte ett självändamål att sänka insulinnivån, utan det vi strävar efter är att öka cellernas känslighet, så att de kan ta hand om glukosen med mindre mängd insulin. Insulin är en del av ett mycket komplext reglersystem, och om inte bukspottkörtelns förmåga att producera insulin är förstörd, kommer den att producera alldeles för höga nivåer om kroppens muskelceller inte är mottagliga.

Så alla mediciner som fungerar likartat med Metformin, som höjer cellernas känslighet för insulin, får naturligt effekten att insulinnivån sänks. Sockrets del i det hela är att det är giftigt och att reglersystemet måste skaffa undan det. Med låg insulinkänslighet tvingas insulinnivån upp, men med bättre känslighet, kan insulinnivån minska.

Dieten, kosthållet, är det mer naturliga sättet att ta hand om problemet. Vi behöver inte tillföra några kolhydrater alls via födan, så de kan faktiskt helt elimineras, även om det knappast finns särskilt många livsmedel som är helt fria från kolhydrater. Man kan ganska lätt komma ner till under hundra gram kolhydrat om dagen, och om man är mer strikt kan man utan väldiga omställningar minska intaget till kanske tjugo gram. För att ersätta energin i kolhydraterna man tar bort använder man då helst fett, eftersom alltför mycket protein är skadligt för njurarna och kan betraktas som giftigt. Det finns ju bara tre makronutrienter, fett, protein och kolhydrat.

Så den ursprungliga frågan i trådstarten har ett ganska tydligt svar. Det finns medicin som minskar insulinhalten i blodet, genom att göra kroppens celler mer mottagliga för glukos. Metformin är en sådan medicin. Man kan också minska insulinnivån genom att ta bort kolhydraterna ur kosten och ersätta dem med fett. Den vanliga förkortningen för ett sådant kosthåll är LCHF.

hwiksell
5/10/15, 2:14 PM
#4

Sjukdom; diabetes och därmed övervikt

Vad jag förstår så  fungerar Metformin genom att minska leverns egen glukosproduktion via glukoneogenes och stimulerar GLUT4 att ta upp mer glukos från blodet. Blodsockernivån sjunker och därmed minskar behovet av insulin.

Om dagens diabetesbehandling går ut på att tillföra insulin för att kompensera för den bristande egenproduktion dvs man ökar insulinnivån i kroppen  för att reglera blodsockernivåerna och hålla sockret på en biologiskt korrekt nivå/intervall.  Över tid får man vanligen öka insulindoserna för att kompensera för den försämrade insulinproduktionen. Så vad jag förstår så botar man bara symtomen på diabetes och återställer inte den kroppsegna produktionen av insulin eller på något sätt ökar insulinkänsligheten med beprövade metoder som metformin, LCHF eller fasta. De senare metoderna bygger på att man sänker blodsockernivåerna så att mindre insulin krävs för att upprätthålla en rätt biologisk nivå.

Men hur fungerar det för typ 1 diabetiker? Innan insulinet fanns så tynade typ 1orna bort o dog.  Jag bortser i resonemanget från att det kan finns viss produktion av insulin etc utan här tänker jag svar el vitt. Hade de höga nivåer av socker i blodet, antagligen och kroppen tog stryk, kärlskador etc. Men de gick ner i vikt!

Vid typ 2 så ökar man insulinet och stabiliserar blodsockret, säger åt patienten att gå ner i vikt och minska midjemåttet men vanligen sker det motsatta, ökad insulinnivå medför ökad vikt, patienten mår bra i nuet men på sikt försämras sjukdomstillståndet.

Så varför ser inte receptet ut så här: metformin + motion + LCHF/Paelo/Ketogen kost + fasta + piller som sänker insulinnivån? Resultat sjunkande  nivåer av blodsocker och insulin och patienten går ned i vikt. Insulinproduktionen  stängs av eller ställs på tomgång för vila. Att "receptet" ska balansera blodsocker så patienten inte får problem är ju samma typ av problem som man erfar nu när man ökar insulintillförseln och får balansera med tillfört socker i någon form. Nu tänker jag mig att vi gör processen åt andra hållet, mindre socker , mindre insulin u.s.w.

Finns det någon där ute som har prövat?

Vill tacka för svaren som kom in, kul att någon läser. Att det är komplext med hormoner och metabolismen jojo det är därför en dilettant som jag kan fundera över de rådande kost och läkemedelsråden till diabetespatienter. Vore det enkelt så behövde ingen fundera.

Så tillbaka till ursprungsfrågan, finns det piller som sänker insulinproduktionen eller nivån av insulin i blodet och vävnader direkt och inte via sänkning av blodsockernivåerna i kroppen?

Mvh Håkan

hwiksell
5/10/15, 2:17 PM
#5

Hej Inkanyezi,

Läste inte ditt senaste inägg innan jag publicerade mitt senaste men vi tycks vara överens, kul tack för kommentaren

Mvh Håkan

Inkanyezi
5/10/15, 2:42 PM
#6

Som etta måste man injicera insulin, av det enkla skälet att insulin alltid behövs, och att socker alltid produceras om det inte finns tillgängligt i kosten. Om man som etta skär ner fullständigt på kolhydraterna behöver man alltså fortfarande insulin, men nivån kan hållas låg om man inte tillför mycket kolhydrater. De flesta som har diabetes typ 1 har normal insulinkänslighet, så man måste inte vara ytterligt försiktig med tillförda kolhydrater. Många tål rätt mycket.

När man är i förstadierna till diabetes typ 2 är insulinnivån hög, och att tillföra mer insulin vore en björntjänst. Typ 2 grundar sig inte på otillräcklig produktion av insulin i inledningsfasen, utan det är ett tillstånd som kan komma senare. Innan man får diagnosen diabetes typ 2 kan man ha haft hög nivå av insulin under decennier med ett blodsocker som åker bergochdalbana i samband med måltiderna.

Det som i samband med metabolt syndrom (okänslighet för insulin) vållar fetma är att fettförbränningen hämmas i närvaro av hög insulinnivå, och suget att äta igen kommer ganska tidigt efter måltiden, så att man stoppar i sig mer mat. Upprepat innebär det att fettet lagras in i fettceller på olika håll i vävnaderna, både som ganska lättillgängligt fett i muskelvävnad eller i ytliga depåer, och som betydligt mer svårtillgängligt visceralt fett mellan organen i buken. 

Om man tränar väldigt mycket, kan man tvinga musklerna att ta hand om en del av fettet, främst det som ligger inbäddat i musklerna. Träning ökar mängden mitokondrier, som omsätter fettet till mekanisk och termisk energi. Träning kan inte ensamt hjälpa mot fetma, men man kan nå bättre hälsa i många avseenden genom att träna. För den som har blivit fet är det extra viktigt.

När man minskar mängden intagna kolhydrater så minskar behovet av insulin, och kroppens reglersystem brukar fungera så att man inte längre producerar lika mycket. Att sänka insulinnivån utan att minska mängden tillfört socker skulle vara kontraproduktivt så länge insulinkänsligheten inte ökas, och därför är insulinkänsligheten en nyckelfunktion i problemen med fettinlagring, utöver att den låga insulinkänsligheten i längden leder till diabetes typ 2 för många av oss.

Och jag tror inte att det finns några genvägar. Man måste minska det tillförda sockret när man har låg insulinkänslighet, och visst är det bra att det i alla fall finns några mediciner som ökar insulinkänsligheten, men en sådan drog kan inte lösa problemet, bara stöda en omläggning av livsstil, som innefattar mer motion och mindre mängd kolhydrater i kosten. Det är visserligen till stor del fettet i maten som lagras in, men om det inte finns kolhydrater som driver upp insulinet, får kroppen frihet att förbränna fettet. 

Det är troligen inte någon nackdel att ersätta kolhydraterna med fett för andra än dem som har låg insulinkänslighet. För diabetiker typ 1 betyder det att man måste minska dosen av insulin, och för friska betyder det inte mer än att ämnesomsättningen ställs in till att använda fett i första hand, med jämnare flöde av galla och mindre insulin från bukspottkörteln. Den som har låg känslighet för insulin kommer kanske aldrig till stadiet att produktionen sviktar, om kosten är anpassad för låg nivå av insulin.

Så en viktig stödfunktion till både kost och medicinering är tillräckligt mycket motion. Jag tror inte att man kan få för mycket motion, men att man kan få för mycket kolhydrater - och insulin - ser jag som ganska klart bevisat. 

Och visst finns det ganska gott om folk som har prövat, och som fortsätter i spåret när de väl har hakat på. På Kolhydrater iFokus finns en grupp för diabetes, och kitabu på det forumet har myntat "diabetes typ 0" som begrepp för den som helt kontrollerar sin diabetes med kosten, alltså blir fri från alla symptom och medicinering genom att äta en kost fattig på kolhydrater.

Annons:
Record
5/10/15, 10:39 PM
#7

Det finns ju även ett specialfall av blodsocker dipp, de med GBP-opad kropp, så säkraste sättet är LCHF-pillret (rätt mat). Stympning borde vara förbjudet.

http://matfrisk.com/2015/05/08/okad-risk-for-blodsockerfall-efter-overviktsoperation/

fridelfina
5/11/15, 5:08 PM
#8

I rest my case! ;-) Det var mycket ingående svar TS fick, kanske Inkanyezi är läkare typ? :-D

 
 

Upp till toppen
Annons: