Diabetes typ 1

kramp i vader

2016-04-21 09:07 #0 av: trött själ

Ett bra tag nu har jag haft brännande och skärande smärta i fötterna, främst kvällar, nätter o på morgonen. När jag går kan jag bara gå ca 50-70 meter sen måste jag sätta mig för att det krampar i båda vaderna och gör även ont på framsidan av smalbenet. Det går över när jag sitter o vilar o kommer tillbaka när jag går igen. Detta är oberoende av skor, har provat flera olika. Har ni någon teori om vad det kan vara, utifrån er kunskap o erfarenhet. Jag står inte ut. Tack o lov att jag ska till dia läkaren om en vecka.

Anmäl
2016-04-21 09:30 #1 av: Maria

Kan du ha fått "fönstertittarsjuka" tro?

https://www.skane.se/sv/Webbplatser/Skanes-universitetssjukhus/Organisation-A-O/Karlkliniken/For-patient/Sjukdomar/Fonstertittarsjuka/

/Maria

 

Anmäl
2016-04-21 12:55 #2 av: trött själ

Tanken på det har slagit mig.

Anmäl
2016-05-28 19:27 #3 av: Zepp

Testa magnesium!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl
2016-07-11 21:06 #4 av: [helga21]

Testa kalium och kola vilket värde du har!

Anmäl
2016-07-11 22:17 #5 av: Record

Vad för medicin har du för din diabetes?

Anmäl
2016-08-03 15:04 #6 av: Dagsjötorp

Jag skulle prata med läkaren och fråga om du kan ha B12brist eller prova få i dig magnesium! Jag tror men har ej frågat om det att vi diabetiker har svårare att ta upp den näring vi stoppar i oss pga att vi inte har tillräckligt med insulin för att öppna upp cellerna så de får den näring de behöver! Så man får vara noga att kanske ta tillskott på vissa vitaminer och mineraler! Magnesium brist ger ofta kramper i musklerna och sendrag det är mycket magnesium i torkade aprikoser! B12brist orsakar bla muskelvärk har jag för mig! Hoppas du blir bättre! 😊

Anmäl
2016-09-01 09:20 #7 av: anmaelg

Jag är typ 1 diabetiker sen 25 år tillbaka. För ungefär 8 år sedan började det med stickningar i fötterna och kramper i vaderna - de svällde, blev stenhårda och kändes som en skurtrasa vreds åt olika håll med musklerna.

Jag sa till min sjuksköterska och doktor om detta, fick magnesium vilket jag åt i 3 år - gjorde absolut ingenting. Blev värre, jag kunde inte springa längre, fick kramper av trappor och gick jag längre vandringar som jag gjorde ibland blev jag sängliggande i dagar då jag inte kunde stödja på benen av krampen.

Sa till igen, tog ett tag tills jag kom till en specialist. Prover togs. Gjorde ett ansträngningsprov där jag gick i trappor och på plan yta medan en nål med en avläsare satt i vaderna och läste av trycket. Fick diagnosen kompartmentsyndrom på grund av nervskador (hade mycket högt blodsocker i sena tonåren som tros vara en påskyndande effekt). 

I vissa fall kan du opereras där muskeln frias från banden runt den - så den fritt kan expandera vid ansträngning, att det är trångt påverkar främst att jag får kramper. Jag kan dock inte få denna operation då jag är i riskzonen för dålig sårläkning på grund av många år som diabetiker. 

Mitt råd till dig är att ligg på, acceptera inte magnesium om det inte hjälper dig utan försök få tid till någon som kan neuropatiskador och fötter/ben hos diabetiker.
Jag önskar dig lycka till och att du får slippa smärtan. 

Anmäl
2016-09-14 14:32 #8 av: Inkanyezi

#6 Det kan ta tid innan du förstår vad diabetes innebär.

Torkade aprikoser innehåller kanske magnesium, men för en diabetiker är det rent vanvett att äta sådant. Torkade aprikoser innehåller framför allt väldigt mycket socker, och socker är ju precis vad vi inte tål; eller i vart fall vad vi får skador av.

När man äter någonting som innehåller mycket socker, eller som innehåller sådant som omvandlas till socker, blir sockret högt. Som diabetiker typ 1 kanske man lite kaxigt då tänker att det är bara att ta lite mer insulin, men som många vet är det inte riktigt så enkelt.

Om man har ett preprandialt ingångsvärde på 6 mmol/l och ska ta snabbverkande insulin, måltidsinsulin, för att kompensera för något som höjer sockret till 18 mmol/l, behöver man insulin som sänker sockret med 12 mmol/l för att komma tillbaka till 6 mmol/l. Frågan som då uppstår är när man ska ta det.

Om man tar det före måltiden finns risk att man kommer ner långt under godtagbart värde, det är rent livsfarligt. Sex minus tolv blir ju ett negativt värde, så man kan komma ner till nära nog inget blodsocker alls.

Tänker man sig att ta det efter måltiden handlar det ju om "tajming", eftersom man inte får ta det direkt - det blir hypoglykemi - utan måste vänta en stund. Hur länge? Väntar man lite längre än den absolut nödvändiga tiden kommer man att ha en topp, en hyperglykemi, som vi alla vet att det i längden är skadligt, om vi ofta gör så, dvs äter sådant som höjer sockret mycket och försöker kompensera med mer insulin. Lite lättare kanske om man har pump, men helt bra blir det aldrig att äta sådant som höjer sockret väldigt mycket.

Om man nu vill få magnesium via mat, finns annat än torkad frukt, som kan fungera bättre. Paranötter och en del andra nötter är bra källor till flera mineraler och vitaminer. Paranöt innehåller ganska mycket magnesium. 

I övrigt är LCHF-kost det bästa för såväl tvåor som ettor. Ett LCHF-mål höjer i regel inte sockret mer än omkring 2 mmol/l, så det blir mindre kinkigt med såväl mängd som tidpunkt för eventuellt måltidsinsulin. Tar man insulin för att sänka från åtta till sex, och har sex från början och tar det innan man äter, då hamnar man på fyra, och det är inte livshotande. Tar man det lite senare, kommer sockret ändå inte att ha gått över åtta en stund, och det finns gott hopp om att slippa en del framtida skador. 

Så nej, torkade aprikoser tillhör inte diabeteskost.

Anmäl
2017-03-10 23:27 #9 av: Cim92

Gammalt inlägg jag väcker till liv nu, sorry!

Jag fick diabetes -02 som 10-åring och har i princip lika länge haft problem med mina vader. Är lite bitter på att mina föräldrar aldrig tog mitt klagande på allvar och kollade upp det. När jag väl i vuxen ålder tog tag i det så var det väl alldeles för sent för att göra något som skulle göra skillnad.

Fick först iallafall diagnosen kompartment syndrom i båda vaderna efter en tryckmätning, som konstigt nog gjordes på framsidan av underbenet, trots att mina besvär snarare var i vaderna, på framsidan endast om det var extremt. Sen iaf så opererade de höger ben, på framsidan. Upplevde ingen skillnad alls och fick träffa specialist som sa "Hade jag varit med på det här tidigare hade jag aldrig ordinerat operation, dina besvär kan inte bli hjälp på det sättet" och jag fick istället tips om att gå ner i vikt.

Lät det vara ett tag men iom att jag fick sånt jäkla sug att söka till Hemvärnet och därmed måste kunna springa 2 km på 11.35 och det helt enkelt gjorde så djävulskt ont, så bestämde jag mig för att kolla upp det igen. Gick till vårdcentralen och träffade en läkare (ej ortoped) som sa att det inte alls låter som att jag har kronisk kompartment syndrom (trots att de gjorde tryckmätningar) utan som diabetesneuropati. Men det tycker jag låter konstigt då det uppträder 10-20 år efter att diagnosen sätts men detta problem har jag ju haft minst lika länge som diabetesen! Hur som helst så vägrade han remittera mig till St. Görans Ortoped igen eftersom att tillståndet inte nämnvärt försämras (är bara lika jävla illa som det alltid har varit!!!) och han tipsade mig istället att gå till en akupunktör. Så det gjorde jag och fick rådet att först prova att stretcha vaderna 3 ggr/dag i ca 3 veckor. Det hjälpte inte ett dugg så då körde vi igång med nålarna. Ska dit på mitt fjärde tillfälle på måndag. Efter omgång 2 upplevde jag att den lilla promenaden hem var HELT smärtfri vilket kändes konstigt, och det höll i sig en 30 minuter eller så. Min akupunktör sa att det kan ta 6-8 gånger innan jag märker av något eftersom att jag har gått med dessa besvär så länge, så jag tänker fortsätta gå och hålla tummarna!

Utöver detta så äter jag B12, K2, magnesium samt lite andra tillskott samt en balansolja och försöker äta raw food innan klockan 12 för att så lite energi som möjligt ska gå åt till att skapa enzymer och istället kan gå till att rensa kroppen från restavfall (efter att ha läst boken "lev utan smärta" som - förutom den idiotiska texten om diabetes i ett stycke - verkade vara väldigt logisk! Så det är min historia. Vore intressant och läsa om flera med samma besvär har provat olika saker och om något har hjälpt mer eller mindre?

Kan tillägga att jag ätit LCHF i ett par år och jag märker att de gånger jag fuskar, då får jag så förbannat ont i vaderna dagen efter!! Så utgår från att min kost gör att jag ändå kan leva ett drägligt liv!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.