Nu kanske våren är på gång?

Här blommar snödropparna och vintergäcken och krokusen har knoppar. Verkligen efterlängtat med vår! 🌷

#2: igår hade vi snö. Var typ 5 cm blask på vägarna. Fruktansvärt

Här är det ordentligt med snö kvar, men solen har tittat fram en del senaste veckan.

Vi fick en dm snö i förrgår men det mesta har regnat bort nu men ser att det snöar lätt här igen just nu.
Visst vill jag ha vår men räknar inte med att den kommer förrän tidigast i slutet av mars.

För mig spelar det inte så stor roll när våren kommer. Jag är inget fan av snö, men jag gillar temperaturen som är just nu (kring noll grader) och jag ogillar slask mycket mer än snö. Men om det ska börja tina ordentligt hoppas jag att det inte kommer mer snö efter det. Så drygt när det är mer eller mindre konstant slask för att det snöar och tinar om vartannat. Då behåller jag hellre snön. Vi har väl några decimeter kvar ungefär.

Idag blev det en tur till simhallen. Kändes verkligen att jag inte har simmat på ca två år. Tekniken sitter kvar, men muskler och kondition är kassa. Men det var ändå skönt att få sträcka ut sig i en bassäng igen för jag har verkligen saknat att simma under pandemin.

Sen fick jag hem mitt examensbevis idag, så nu är jag officiellt klar med min juristutbildning. Imorgon blir det firande med familjen på en restaurang. Är två födelsedagar närmsta tiden och så min examen då så det blir lite ihopslaget firande. Hade sett fram emot att få hela familjen samlad igen men en har tyvärr åkt på corona och kan därför inte komma.
Blir lite avsteg från min normala kost för dom har väldigt goda pommes på den restaurangen, sen får jag se hur jag gör med efterrätten mamma har fixat till efter middagen. Om jag får lust kanske jag fixar något mer diabetesvänligt till mig.

Solsken och vackert, tydligen lovats fint väder 10 dagar framigenom. Kanske är det våren som är på väg!🌞

Här var det också soligt och fint idag, men det blåser fortfarande väldigt kallt. Börjar bli barmark på gångvägarna också men fläckvis är det ordentlig is för att det tinar på dagarna och fryser på under nätterna. Så jag får vara försiktig på promenaderna ett tag till. Men det är ju trevligt med lite sol åtminstone :)

Jag ska på mina första anställningsintervjuer nästa vecka vilket känns nervöst. Jag skulle vara nöjd med vilket som av jobben, det kanske inte är drömyrken men det ger viktig arbetslivserfarenhet. Det som jag gruvar mig för mest är väl tidiga mornar och en hel del pendling, men det är ju som det är. Kan jag inte arbeta från tåget kan jag åtminstone sova en stund till under resorna, haha.
Annars händer inte så mycket i mitt liv just nu. Promenerar en del, simmar en gång i veckan och kosten har väl varit helt okej. Lite stress över jobbsökanden och sånt men inte så farligt.

Soligt men kallt här. Skönt där det inte blåser.
Inte en lugn stund här.
Var o tog prover inför läkarbesök för koll av mina värden.
Såg att långsockret stigit från 37 till 42.

Justja, jag borde förmodligen kontakta vården snart. Skulle ha mitt "årsmöte" i november-december egentligen men blev aldrig kallad och nu har jag flyttat till en annan stad men inte hört av diabetesvården varken här eller i gamla staden. Samtidigt har jag inget akut behov av det heller och fortsätter därför skjuta upp det. Mina korttidsvärden ligger bra, jag har mediciner osv, och långtidsblodsockret kan dom ändå inte ta på mig. Sen har jag hört mindre bra saker om diabetesvården här.. Så jag får se när jag orkar.

Förhoppningsvis får jag en kallelse till årskontroll nu i april, det har hintats om det innan.
Sist hade mitt långtidssocker stigit från 77 till 88, skall bli intressant att se om det gått ner eller ej.

#11 Håller tummarna att det har sjunkit!

Att folk som inte har diabetes kommer med konstiga kommentarer, det är en sak men när folk som själva har diabetes kommer med råd som inte funkar eller är helt uppåt vägarna fel!
Jag är så trött på detta tjatet och jag vet inte vad jag skall göra eller säga.
Min mamma har haft diabetes i över 30 år och det enda hon tjatar om är att jag skall äta husmanskost så blir allting bra!
Jag säger att det lilla av husmanskosten jag kan äta räcker inte för mig, för sockret stiger så högt direkt så det blir bara en halv portion eller något liknande.
Jag måste få ner sockret mera innan jag kan äta lite mera husmanskost men hon fattar inte.
Att mer eller mindre leva på grönsaker, sallader och bara lite annat, det fattar inte hon.
Hon äter husmanskost, äter en massa bananer och kaffebröd i stort varje dag.
Har sagt till henne flera gånger men hon tar inte till sig av det nya som hänt de senaste 30 åren inom medicinen.

Så trött på mig själv och mitt gnällande över mat och ätande. Varenda dag säger jag att idag skall jag sköta mig inte äta något extra som är fel och inget med socker…

Är i affären och säger till mig själv att jag skall inte köpa något med socker eller godis,
likförbannat så köper jag något och så måste jag äta upp det och sen sitter jag här med ett blodsocker på HI och det är ingen idé att lägga mig för jag kan ändå inte sova trotts att jag är jättetrött.🥱
Så j…la trött på allting så jag har god lust att skita i allting men ändå kämpar jag på trotts att jag vet att det är meningslöst.
Skall prata med dietsköterskan på torsdag, skall fråga henne om det finns något annat sätt att få bukt med detta än att sy ihop munnen!😶😢

Just nu är sockret på HI fortfarande och har varit så sen kl. 02.

#13 Vad jobbigt! Jag har mestadels klarat mig från ovälkomna råd från andra diabetiker, men det händer ibland. Är det bara en gång tycker jag inte det gör så mycket men om någon inte vill ge sig brukar jag säga ifrån att jag kan sköta min sjukdom själv, eller så byter jag ämne och ignorerar om personen pratar diabetes igen.
Sen har jag en diabetiker i min närhet som jag anser missköter sin diabetes, men jag vet att han inte vill ha min hjälp och det får jag respektera. Jag får bita mig i tungan när vi äter tillsammans men det är hans val.

#14 Har tyvärr ingen hjälp att ge, annat än att jag hoppas att du hittar något som passar dig! Och jag håller tummarna att dietsköterskan kan hjälpa på något sätt

Dietsköterskan ringde mig idag igen som vi bestämde för några månader sedan.
Vi pratade i över en timma om allt möjligt men hon hade väl inte direkt något nytt att säga. Hon sa att maten jag åt (för det mesta) var bra val och att jag skulle fortsätta äta på det viset och fortsätta ta bort det onyttiga så mycket jag bara kunde.
Hon sa att hon skulle kontakta min diabetessköterska och se om det gick att ordna ett möte mellan oss tre samtidigt, så att jag skulle få mer hjälp och stöd tillsammans direkt med dem.
Jag hade nämnt för henne att jag inte tyckte att jag fick tillräckligt med stöd och hjälp av dem.
Så nu är det bara att vänta och se.

#16: då får vi hoppas på det bästa 👍

Efter någon vecka med rätt fint väder så har det blåst hela helgen, och nu vräker snön ner. Det var den vårkänslan det, haha

#18: varit +15 idag. Men herregud vad det blåser nu o mörka moln. Se hur vädret slår om

#19 Här är det -2 just nu och jag tror inte det var mycket mer på dagen heller. Förra veckan hade vi några dagar med över +10. Låter som att ni hade lite trevligare väder tidigare idag då :) Men trist att det slagit om nu.
För mig gör det inte så mycket om det är kallt, men blåst tycker jag är jobbigt. Mer snö hade jag också hoppats slippa.

#20: blåsten är jobbig. Jag som är ute så mycket. Idag blåste det så mycket så jag såg hur det blev som virvlar på grusvägen.

Här blåste det bra på em, mina torra Ljungblommor som står på balkongborden blåste omkull och några låg på golvet.
Det är alltid extra jobbigt för mig att vara ute när det blåser för jag har torra ögon och ögondropparna hjälper inte då, så det ser ut som jag går omkring och storgråter då tårarna rinner och droppar nedför kinderna på mig.😉

#22: mina ögon rinner hela tiden när det blåser. Är så jobbigt

Ja, jag funderar på att ta upp det med läkaren när jag skall på årskontroll, de kanske har ögondroppar på recept som är bättre än de vi kan köpa öppet på Apoteket.

Hade möte med hematologen angående min andra sjukdom denna veckan. Läkaren var väldigt trevlig och tog sig verkligen tid att prata igenom allt med mig vilket jag uppskattar. Värdena såg bra ut också. Han tyckte det var dåligt att jag inte hade hört av diabetesvården än så han gick faktiskt iväg och pratade med diabetesläkaren (samma mottagning/avdelning) direkt, sen kom han tillbaka och sa att jag borde få brev inom kort.

Läkarens enda minus var att han antog att jag någon gång vill skaffa barn. Jag kan behöva extra tester om det händer och det är såklart väldigt rimligt av läkaren att nämna. Jag har inget emot det. Men det stör mig när folk säger när du vill skaffa barn, istället för om du vill skaffa barn. Förmodligen för att jag i nuläget inte har några planer på att skaffa barn och det är irriterande när folk antar att jag vill ha barn. Men i övrigt var han en av dom bättre läkarna jag haft hittills.

Jag börjar jobba imorgon (mitt första riktiga jobb) så jag får se hur jag löser det med eventuellt läkarbesök. I värsta fall får jag såklart ta ledigt, men jag skulle föredra att inte göra det när jag är helt ny på jobbet.

#24: Den här använder jag - Oftagel. Tycker gel är bättre än droppar och så är det praktiskt med endosbehållare.

https://www.apoteket.se/produkt/oftagel-ogongel-i-endosbehallare-25-mg-per-g-30-styck-endosbehallare-226406/

#26. Tack för tipset! Jag var inne på apoteket igår och de rekommenderade denna till mig:
https://www.apoteket.se/produkt/systane-balance-10-ml-246984/

Jag har inte testat den ännu men om den är ok, så har jag ju lite olika att välja på.

Finns smörjande ögondroppar som fungerar väldigt bra också!

Kan köpas på nätet i olika butiker och på vanliga Apoteket också.

De hade rea på Synsam nu!
https://www.synsam.se/hylo-gel-sm%C3%B6rjande-%C3%B6gondroppar-10-ml?utm_medium=pcs&utm_source=pricerunner

Dags att gå och försöka sova, jag vill äta något, men vad? Sockret ligger på 29, 9!
Det enda jag kan göra är att dricka vatten och hoppas på att jag kan dåsa av.
Så trött på denna skiten…

#29 Har du fått någon instruktion om att kontakta vården när värdena ligger riktigt högt? 30 i blodsocker skulle jag personligen känna mig väldigt tveksam till att hantera själv. Särskilt om jag inte vet varför det är så högt

Tar du extra insulin när du får så högt blodsocker?

Har du koll på symptomen för ketoacidos?
https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/diabetes/ketoacidos/
Om du får sånna symptom måste du kontakta vården direkt

#29: Ett blodsocker på 30 är akut! Speciellt om du inte kan få ner det själv. Ring 112.

Det har jag gjort flera gånger när sambon haft riktigt låga värden som inte velat gå upp.

#30. Nej, de har bara nämnt det i förbigående, men jag har läst lite men det är så mycket att ta in så jag är inte insatt i vad det egentligen är mer än att det är farligt.
Ingen information om att jag skall kontakta vården från vårdens folk, har bara läst om det i någon diabetesbok och från er här inne.
Jag tar 2 E extra insulin när det ligger över 30 men eftersom jag inte har något snabbinsulin så tar det ju ett tag innan något händer och dessutom har vården inte sagt något om att jag skall göra det regelbundet. Det var bara diabetessköterskan som nämnde det en gång och då påpekade hon att jag inte hade det rätta insulinet för att egentligen göra något åt det, utan jag måste reglera det med matintaget.

Det är mitt eget fel, eftersom jag äter för mycket antar jag. Jag har så svårt att småäta då det inte ger mig något mer än irritation och stress. Jag vill äta en riktig matportion och inte äta en massa sallader och tråkiga ihop plock av vad som finns över i kylskåpet.
Det är så svårt att förklara, jag tror inte jag har insett och kunnat ta till mig hur jättesvårt detta med diabetes är.

#31. Det är nog lättare att få upp sockret än ner det, så länge personen är vid medvetande och kan svälja.

Jag vet att jag är besvärlig och jobbig men jag vet inte vad jag skall svara er.🧡

#32 Du är absolut inte besvärlig eller jobbig. Och som jag har sagt tidigare tycker jag inte att du ska beskylla dig själv. Du har en sjukdom och det är inte ditt fel. Så som du beskrivit dina måltider tidigare tycker jag inte heller det är så himla mycket och enligt en tidigare tråd har du dessutom rasat i vikt. Går man ner i vikt äter man mindre energi än kroppen behöver (vilket också kan göra en trött), inte mer. Olika sorters mat påverkar blodsockret olika, men jag har svårt att förstå varför vården verkar fokusera på mängden mat du äter.

Jag har inte heller en superbra uppfattning om vad ketoacidos är, men jag vet att det har samband med högre blodsockervärden. Därför tyckte jag det var viktigt att du har koll på symtomen. Man måste inte veta exakt vad som händer i kroppen om det blir för mycket info, men man måste veta vid vilka symptom det är akut.

Jag blev faktiskt väldigt orolig för dig när du skrev att du hade så högt som 30. Det är väldigt högt! Särskilt när du inte har insulin för att sänka det igen. Får du så högt igen tycker jag precis som #31 att du ska söka vård/ringa 112.
Jag tycker även att du ska prata med vården om vilka värden du ska söka vård för och vid vilket värde det är 112 som gäller. Jag tycker även det är konstigt att du bara har långtidsverkande (?) insulin. Jag har ju inte insulin själv och absolut inte utbildning på ämnet, men när du regelbundet har höga värden förstår jag inte varför du inte får snabbverkande också. Ur min synvinkel borde det kunna hjälpa dig med dina (ibland?) höga värden efter måltid, minska tillfällena där du vill äta men har högt blodsocker samt minska tillfällena där du får så högt blodsocker att du mår dåligt av det. För när man mår dåligt är det inte direkt lättare att göra bra val gällande maten. Och att sätta in insulin hindrar en ju inte från att göra livsstilsförändringar också om man vill det, man kan minska eller ta bort insulinet om det senare inte behövs.

#32: Nej du är inte besvärlig. 🙂 Men vi blir ju oroliga för dig när du ligger så högt. Du ska inte behöva ha det så. Vården måste kunna ge dig dels instruktioner dels redskap (rätt insulin) för hur du ska hantera de höga värdena.

Tack för att ni bryr er!🤗🧡🧡🧡

Jag har haft över 33,3 dit min mätare går sen visar den HI, flera gånger.
Jag hoppas att mötet mellan min diabetessköterska och dietsköterskan blir av så småningom (snart), OM de kan hitta en tid som passar dem båda och att de anser att de kan hjälpa mig genom samarbete.
Sen är ju frågan om jag kan ta till mig det och följa de råden de kan ge mig.

Det är ju inte bara maten som är besvärlig eller den kanske inte är det besvärliga utan mitt sockersug. Varenda kväll efter att jag ätit middagen så börjar suget efter något mer och sött. Jag klättrar på väggarna om jag inte äter mer mat eller tar något sött som lugnar suget.

Jag tycker helt ärligt att det är hemskt att du har så långt mellan vårdkontakterna när du har så höga/varierande blodsockervärden.

Patientens självbestämmande och integritet ska respekteras i vården. Vården ska utgå ifrån dig som individ. Det handlar alltså inte bara om att du som patient ska följa vårdens råd, utan vården ska också anpassas efter dig och din vardag. Fungerar inte råden måste något ändras. Man kan inte bara upprepa samma råd och tro att något ska fixa sig genom magi. Vården måste antingen hjälpa dig att följa råden, eller ändra vilka råd och hjälpmedel som ges. Det är INTE ditt fel om den samverkan inte fungerar.

Att äta för lite mat kan ju också göra sockersuget värre.

#36. Det är väl som jag sagt innan i någon tråd, de är överhopade av jobb både under och nu efter Coviden, dessutom jobbar bara min diabetessköterska halvtid, då hon studerar.
Det är meningen att vi tre skall träffas samtidigt, jag var lite otydlig där.

Jag har sagt det till min samtalssköterska och hon har noterat det att jag inte känner att jag fått tillräckligt med stöd och hjälp.
Nu när Coviden lugnat ner sig kanske det blir flera möten, det är bara att vänta och se.
Det verkar vara så att man får hjälp det första året av diagnosen och sen är det bara årskontroller hos läkaren och så får man träffa diabetessköterskan kanske en gång i halvåret.
Vet inte om det är så över hela landet.

#37. Jag äter numera 2-3 ggr om dagen , då fördelat på ca 12 timmar. De andra 12 timmarna skall jag ju inte äta eftersom jag skall kunna mäta "svältsockret" på den s.k. morgonen.
Jag har inga direkta hungerkänslor och det gör det så svårt att äta oftare men när jag väl börjat äta så sätter suget in efter mat och då börjar jag stoppa i mig, alldeles för mycket enligt dem.

Ja, jag förstår också att dom har mycket efter corona osv. Jag blir bara frustrerad när folk inte får hjälp (jag ser det ofta i facebook-grupperna jag är med i också, så det är inte bara dig).
Jag förstod att ni skulle träffas alla tre.

Det varierar nog både beroende på vart man bor och på hur ens sjukdom är. När jag fick diagnos (innan corona) blev jag ju först inlagd, men eftersom jag befann mig i en annan stad än där jag egentligen bodde gjordes inga möten för den långvariga kontakten så att säga. Utan dom såg bara till att jag hade medicin och blodsockermätare tills jag åkte till min stad. När jag kom dit fick jag träffa diabetessköterska på vårdcentralen en gång
men blev på grund av min andra sjukdom skickad till diabetesmottagningen på sjukhus. Där ville man göra om alla tester (dom var inte övertygade om att jag inte hade typ 1) och jag tror jag hade två läkarbesök inom ca en månad, samt någon telefonkontakt.
Därefter har jag enbart haft årskontroll hos läkare och inget annat. Men då har jag haft kontroll på mina värden och inte behövt mer kontakt än så, och då är det ju helt okej.

Men i diabetesgrupperna jag är med i finns det personer som har möte med diabetessköterska eller läkare varje eller varannan månad. Oavsett hur kort eller lång tid personen haft diagnos. Helt enkelt för att dom personerna av en eller annan anledning behöver ha kontakt med vården så ofta. Det är säkert oftast så att man behöver hjälp mer i början, men det stämmer inte för alla. Det går inte att basera enbart på hur länge man haft diagnosen. Har man fortfarande väldigt höga/låga/varierande blodsockervärden måste man ju få hjälp så ofta man behöver det. När man exempelvis sätter in insulin har jag sett personer som har kontakt med sin diabetessköterska på veckobasis. För i det läget behöver man stöd.
Men jag vet också att det beror mycket på vart man bor. En diabetiker i min närhet är glad om hen får träffa diabetessköterskan var tredje-fjärde år. Det finns inte tider och ofta går det inte alls att få tag i diabetessköterskan. Personen träffar inte läkare heller. Och jag ser som sagt liknande fall i grupperna också.

#39 Jag känner igen mig i att sockersuget vaknar efter en måltid. Det är lika för mig och det är en stor anledning till att jag äter som jag gör (en måltid per dag + lågkolhydratkost).

Och bara för tydlighetens skull: Jag anklagar absolut inte enskilda sköterskor eller läkare, utan systemet. Jag är säker på att majoriteten av vårdpersonal gör sitt bästa för att hjälpa varje patient och att om tiden inte finns, så går det inte att göra mer. Att vårdpersonalen bränner ut sig själva genom att försöka göra för mycket är såklart inget alternativ heller.

#42. Nej, det hjälper ingen det blir bara fler sjuka och utbrända människor.

Antar också att de tycker att en 63 årig gammal kärring borde kunna fixa detta själv.
Men vi är ju alla olika!

#38: Nej, jag tycker inte att det går att ursäkta med covid eller att deras diabetessköterska arbetar deltid. Det är vårdcentralens skyldighet att se till att deras patienter får den vård de har rätt till. Klarar man inte det får man anställa fler.

Och klarar man inte av att ge rätt hjälp får man remittera vidare. En allmänläkare har inte alltid de specialkunskaper som kanske behövs när blodsockervärdena inte uppför sig som förväntat.

Här finns det diabetesteam (läkare+diabetes ssk) på medicinmottagningen på lasarettet. Där går många med typ 1 men också typ 2:or som är lite mer svårinställda. Har du inget liknande i närheten?

Har ingen aning. Jag frågade dietsköterskan om det fanns någon diabetesskola här i stan och då sa hon att hon inte visste. Ev. kanske att det hade funnits på lasarettet sa hon men hur det var med det nu under covid hade hon ingen aning.

Godkväll.
Riktigt rusk väder. Tur man inte behöver gå ut mer.
Hade samtal med min diabetes läkare förra veckan och de är fortfarande nöjda. Trots att långsockret höjts lite.

Tänkte på det i helgen när jag gick i affärer med min man o son. Eller hade gått igenom Ikea o var på eko hallen. Fick ett blodsocker fall som heter duga.
Kallsvettig, illamående och yr.
Han hade fullt sjå att få ut mig till bilen där mina saker låg.
Men hade min sigge varit med hade det aldrig hänt. Jag kan gå milen o blir aldrig för låg. Han säger till i god tid innan så jag kan stoppa i mig något. Vad skulle jag gjort utan min sigge ❤️🐶

Hade du inget Dextrosol med dig? Vilken tur att du inte var ensam.

Jag går ingenstans utan Dextrolsol med mig, ibland upp till tre paket, i byxorna, i jackfickan och i Dramatenväskan.

Har Sigge blivit tränad att markera eller har det kommit naturligt?

#47: allt låg i jackan i bilen. Jag i ett nötskal. "jag ska bara".
Sigge har tränat sig själv vilket är så häftigt. Han duttar på min hand regelbundet när vi är ute. Han har koll på mig, precis som jag med hans epilepsi

Så fint!

#46: Du får träna upp mannen också. 😉

Man lär sig som anhörig att se de små tecknen. Blicken, variationerna i rösten. Det har jag fått göra…

Men skönt att det ordnade upp sig!

#50: åh ha honom runt mig 24/7?😉😄
Jag är så nöjd med sigge. Han gör ett ypperligt jobb

Idag gick vi ner till kyrkogården för att tända ljus till vår dotter.
Självklart badade sigge när vi var ute o gick. Han tror han är en säl.

Jättefin bild!

Inte vet jag om det är bältrosen eller medicinerna mot det som gjort att jag helt tappat matlusten men har varit tvungen att tvinga i mig mat de senaste dagarna så insulindoserna har kommit ännu mera oregelbundet än det var innan.
Jag är så jädra trött på det här nu och varför hör de aldrig av sig från vårdcentralen?

Fick papper i förra veckan av dietsköterskan som skrev "att om jag önskar ytterligare hjälp kring hur och vad som är bra att äta för att hålla ett bra blodsocker är jag välkommen att ringa och boka en tid". Jag har bara hunnit prata med henne 2 ggr och vi har knappt pratat om mat eller någonting tycker jag.

Jag ger upp, ingen idé att ringa henne, det är väl för jobbigt för dem att sitta i telefonen och prata med folk som inte dansar efter deras pipa till 150 %!
Det sista hon sa till mig var att hon skulle försöka kontakta diabetessköterskan så vi kunde ha ett möte mellan oss 3 tillsammans. Kan undra vad det blir av det nu?

#54 Vad jobbigt! Både med matlusten och att vården inte hör av sig!

#54: Jag tycker att du ska byta VC och lista dig någon annanstans. Berätta för nya stället hur du har blivit behandlad och att du förväntar dig bättre hjälp av dem!

Man kan också kontakta patientnämnden för att få råd och stöd om hur man kan gå vidare.

#56: håller med. Hade aldrig tillåtit sånt beteende.

Har försökt att ringa vårdcentralen men de hade inga tider som passade mig. Får testa i nästa vecka igen.
Jag hoppas att jag får en tid till årskontroll snart, det pratades om i april månad men tror inte det blir så.
Då skall jag säga till läkaren att jag inte är nöjd med den lilla hjälpen jag fått och jag vill ha mer information och stöd.
Även om jag har dator så tycker inte jag att det är mitt jobb att sitta och söka allt på nätet för att förstå vad som händer med min kropp. För tyvärr är det så, att mycket av det jag läser fattar inte jag ändå och det kan vara felaktig information också.

Märkte åter igen idag att min vanliga frukost inte räcker för att tillbringa 4-5 timmar med att ha tvättstugan eller rättare sagt trapporna upp och ner ca 6 ggr.
Så vad 17 skall jag göra, vräka i mig mera mat en dag var 14 dag eller något annat förslag?
Jag blir galen på alla dessa konstiga saker som händer med mig hela tiden. Jag känner inte att jag hinner med och förstår vad det är som händer….

#58 Håller tummarna att du får tid för årskontroll snart!
Och jag håller också med #56

#59 Blir du låg, eller på vilket sätt känner du att det inte räcker? Men jag tycker absolut att det låter vettigt att öka på frukosten i så fall eller kanske lägga till något mellanmål? Man kan ju förbereda något som är lätt att äta mitt i tvättstuge-passet exempelvis.
Bäst är förstås att testa och se hur det känns :)

När man rör på sig använder kroppen mer socker kan man säga. Så om du går i trappor mer på tvättstuge-dagen än alla andra dagar, så är det sannolikt en naturlig reaktion att det händer lite mer med blodsockret just den dagen. I längden är rörelse/motion oftast bra för blodsockret, men just när man rör på sig kan blodsockret bli för lågt (eller för högt). Så man kan absolut behöva göra ändringar i matvanorna precis innan eller under tiden man rör på sig

#60. Jag blir låg, skakar och svettas. Har svårt att äta under tiden då jag är så uppe i varv och måste hålla tiden i tvättstugan, jag vill äta i lugn och ro och inte bara kasta i mig något.
Jag åt en ½ banan men det räckte inte, fick ta 2 druvsockertabletter nere i tvättstugan.

Kom på att jag ändå hade ätit 2 mackor till gröten och teet mot 1 macka som jag brukar.

#61 Jag förstår! Ja, då skulle jag testa att öka frukosten ytterligare just dom dagarna och se om det fungerar.
Brukar du bli låg efter ungefär samma tid varje gång? Om det inte fungerar att öka frukosten så skulle jag i så fall testa att försöka äta något innan du brukar bli låg, så att du slipper hinna må dåligt av det. Det kan vara banan eller druvsocker om du har svårt att äta något annat. (Andra saker som jag tycker är hyfsat lätt att äta är nötter, eller grönsaker/frukt som man skurit upp i bitar på förhand)

Själv brukade jag faktiskt ta med mig en bok och sätta mig och läsa i tvättstugan eller i trappan utanför eftersom jag tyckte det var drygt att gå upp och ner hela tiden (samt att vi hade problem med stölder i tvättstugan). Men det beror förstås på om man behöver bära upp/ner tvätt flera gånger osv.

I vanliga fall så brukar jag kunna gå ut och handla 2 timmar efter jag ätit och det brukar ta ca 3 - 4 timmar och sockret är ok när jag kommer hem igen.

Skillnaden är väl att när jag tvättar går jag upp kl. 11 och annars runt 15-16.

När jag frågade om du blir låg efter ungefär samma tid varje gång, så menade jag specifikt på tvättstugedagar. Alltså om du alltid blir låg efter ungefär samma tid när du tvättar. I så fall kan man i förebyggande syfte äta något en stund innan man brukar bli för låg :)

Jag vet förstås inte hur långt du går när du handlar, eller hur många trappor det blir på tvättstugedagar. Men personligen måste jag säga att just trappor kan vara rätt jobbiga, och tunga på ett helt annat sätt än promenader/bära kassar osv. Så det kan bli en annan belastning att gå i trappor än att gå och handla. Att du är uppe i varv över att passa tiden kan också påverka (stress påverkar blodsockret), och kanske även att du har klivit upp en annan tid

Det går inte att dela upp tvättningen, så det blir två kortare/lättare pass varje vecka eller så istället?

Ja, det brukar vara vid samma tid på de dagarna.
Nej, det är svårt med tider, passar bäst med 14 dagars pass, så kul är det inte att tvätta!😉
Trapporna är klart värst, ca 30 - 40 steg uppdelat på 2½ trappa.
Promenaderna till affären är ca 30 min långa men hem är det uppför hela tiden, så det tar ca 45 minuter då.
Brukar vara helt slut när jag kommer hem efter dragit på Dramaten uppför.

Vad mycket det är som spelar in!

Ja, det är mycket som kan påverka blodsockret!

Inte undra på att man aldrig kan få det att stämma.

Minsta lilla avvikelse från den s. k. vardagen så händer det något med hela kroppen och då sockret också naturligtvis. Är så trött på det, då jag aldrig kan lära mig hur det skall vara.
Är det meningen att man inte skall kunna göra något annat än bara sitta inne och glo på väggarna hela dagen, aldrig få göra något som är roligt????

Har varit ute 2 dagar i sträck och det var tydligen inte bra, sockret stigit för jag antagligen blivit mera hungrig och antagligen ätit mer också. Vet att jag åt ett äpple i går och det brukar jag inte göra.
Mera värk och svårt att sova också….
Fy 👿, jag vill inte ha diabetes längre!😢

Nej, det är klart man ska ha roligt också. Man får försöka hitta någon balans och avgöra vad som är värt det och inte, samt hur ofta. Sjukdomen kan inte styra allt till 100% men man bör förstås inte bortse ifrån den helt heller.
Sen tycker jag som sagt tidigare att du inte verkar få rätt behandling och stöd från vården, och då blir det förstås extra kämpigt. Precis som någon annan skrev i en annan tråd förstår jag verkligen inte varför du inte fått lära dig att dosera insulinet efter blodsockret, istället för enbart fasta doser. Det borde ge mycket bättre förutsättningar för dig att må bra.

En liten tanke som slog mig. Om du får oväntat högt efter att ha varit utomhus, har du haft några symptom på pollenallergi? Det skulle kunna påverka i så fall.

Har du rört på dig mer än vanligt har du även gjort av med mer energi, och då är det klart man blir mer hungrig också. Det är inget konstigt om man behöver mer mat dom dagarna. Då tycker jag det är bättre att tänka på vad man äter extra, än mängden.

Jag hade ju måltidsinsulin i början men eftersom det inte funkade för mig så är det som det är nu.

Jag har funderat på om jag fick information när jag låg inne på lasarettet som jag inte uppfattade, jag har ju minnesförlust för de första 2-4 dagarna där uppe.
Sen samtidigt så låg jag ju på olika avdelningar så ingen diabetes avdelning.

Nuvarande situation verkar ju inte heller fungera jättebra direkt.

Låter som en bra idé att fråga läkaren/sköterskan om det i så fall. Dom borde väl inte ha nämnt något viktigt vid det tillfället utan att upprepa det senare (det är nog många som inte riktigt kan ta in informationen direkt efter diagnos, även utan minnesförlust) men det skadar aldrig att fråga
Vid kommande besök kan du be om att få informationen skriftligt också, så du kan ta med hem och läsa igen om du känner att du behöver, om du inte redan gör så förstås.

#69: Men visst var det så att du har bältros? Vilket är en infektionssjukdom om jag inte har alldeles fel för mig? Och vid infektioner är det vanligt att blodsockret stiger och att man behöver mer insulin än normalt. Så det kan ju också vara en orsak till att du har legat högt de senaste dagarna trots mera rörelse.

#73. Ja, det stämmer att jag håller på att läka ihop efter bältros.

Har haft en jobbig natt och dag i går, fick fruktansvärt ont i magen och det släppte knappt med Samarin.
Vaknade jättesent efter att äntligen druckit andra glaset med Samarin och äntligen lyckats att sova 6 timmar.
Har bara ätit "frukost" ännu men inser att jag är tvungen att få i mig lite mera mat nu även om timmen är sen.
Får se om jag kan plocka ihop något ätbart, är inte hungrig heller och magen är fortfarande öm.

#75: varför måste du äta om du har ont i magen?
Jag som har stora problem med magen skulle aldrig äta när den inte är i balans.
Då låter jag magen vila.

Jag brukar också låta magen vila, eller så äter jag bara något väldigt lätt (yoghurt), när jag har magont eller liknande. Även om jag har stålmage och magen sällan reagerar på vad jag äter så känns det bättre.

#75. Jag kan ju inte ta insulinet om jag inte äter.
Jag har frågat d. sköterskan om det och hon sa att jag måste äta, kan inte bara ta insulin.

#78: är man dålig så äter man inte. O då tar man inte insulin.

Man måste hitta sin väg vad som passar. Bara för att de säger en sak så kanske det inte stämmer för dig. Alla är olika. Men du verkar vara lite ovillig att prova nya vägar?
Prova vad som passar dig

#78.Jag är rädd att bli för låg, då det inte finns någon som kan hjälpa mig. Jag vill helst inte gå under 4, 8. Bara det är jobbigt och jag skakar och kan knappt tänka.

Med maten är det ju som det är, kan ju inte tvinga mig att äta något som gör mig kräkfärdig bara jag ser namnet på det.

Det regnar! Det behövs verkligen regn nu. Det är så torrt ute.

Varit fullt upp idag. Imorgon både sovmorgon och en lugnare dag. Digitalt möte imorgon. Tycker det är så konstigt med digitala möten. Känns så opersonligt

Här har det kommit korta men ordentliga regnskurar flera gånger senaste dagarna. Men det märks att naturen behövde det. Det gröna liksom exploderade efter första regnet.

För mig rullar livet på som vanligt. Har jobbat ca 1.5 månad nu men är fortfarande under utbildning så det är mycket nytt och massor att hålla reda på. Så hjärnan slår av när jag går från jobbet. Men jag skulle oavsett inte hinna med att göra något på kvällarna pga pendlingen så det gör inte så mycket. Både veckorna och helgerna går så fort.

Positivt är att jag måste promenera mellan hem/kollektivtrafik/jobb samt upp och ner i trappor på jobbet så jag blir inte helt stillasittande åtminstone. Negativt är att jag inte hunnit med simning, och har dessutom misskött maten sen jag började jobba. Det är väldigt lätt att köpa något dumt innan jag kliver på tåget hem. Har inte vägt mig på sistone men jag känner på kläderna att jag har gått upp.

Har lånat/reserverat några böcker om kost och liknande så jag hoppas att den läsningen kan ge mig lite motivation att sköta mig bättre.

Här har småregnat hela dagen och det behövdes, bra att det kommer sakta så inte allt sköljs bort.
Det doftar underbart ute nu!

Usch o blä
Var hos kiropraktorn igår. Som jag egentligen behövt i 8 veckor. Tillslut fick han loss allt i mina höfter och bäcken. Sen fixade han till hela min rygg och nacke.
Men nu har jag en sån grym inflammation i ländryggen så det känns som att jag har en taggig fotboll som trycker.
Står jag upp för länge ger benen upp. Sitter jag ner gör det för ont. Halvligga eller gå.

Vi har iaf haft en bra kväll. Kollar på film, The greatest showman. Vilken otrolig film.
Snart sängen, imorgon kommer närmaste familjen, vi blir 10 st

Hoppas du mår bättre i morgon! 👍

Lördag morgon.
Lite grått ute men +10.
Mannen och svåger ska tvätta båten och lämna in för polering idag.
Jag ska in till Oskarshamn en sväng.

Ryggen är fortfarande pest. Jag är van med smärta. Men detta… Tar jag inte panodil så får jag feber.

Det blåser ordentligt här idag. Otrevligt väder tycker jag. Mina öron tål inte blåst så nu stannar jag inne resten av dagen. Ska lyssna på fotboll och eventuellt städa lite.

De nysådda småplantorna som är ute på avhärdning böjer sig för vinden…

Extra jobbig dag idag. Gick upp några timmar tidigare än vad jag brukar och hade samma frukost som oftast. Då stod sockret på 15, 0.
Skulle gå ut ett kort ärende på ca 30 min på området och var på väg ut ca 1 timma efter jag ätit färdigt, då hade sockret sjunkit på 1 timma ner till 3, 4 trots att jag ätit så det var ju bara att avbryta och äta lite mera.
Kom ut nästan 1 timma senare fortfarande skakig och yr. Gjorde ärendet men när jag kom hem igen var jag så skakig och dålig så jag fick gå och lägga mig.

När sådant här händer så är ju hela dagen förstörd, kommer det alltid att vara så eller kommer det att gå över.

#88 Det går tyvärr inte att veta om det alltid kommer vara så eller inte. Det är väldigt jobbigt för kroppen att ha högt blodsockret och när blodsockret svänger snabbt. Och om det går ner till 3,4 efter att ha varit 15 en timme tidigare så är det en väldigt snabb sänkning. Det är jobbigt för kroppen och då mår man dåligt.

Om du kan få rätt behandling så att blodsockret ligger lägre och jämnare borde du även kunna slippa sånna här situationer/dagar, eller så blir det åtminstone mildare.
Jag tror inte kroppen vänjer sig vid så ojämnt blodsocker, men jag vet inte säkert.

Igår hade jag tvättstugan och jag jobbade på att äta mer eller mindre varannan timma för att försöka hålla sockret på ok nivå.
Kan ju säga att det skulle ju inte funka om jag är tvungen att gå ut och göra några ärenden.
Så frågan är om sockret kan hålla sig längre om kroppen vänjer sig?
Fattar inte hur jag skulle lösa det stora problemet i framtiden om jag måste ha det på det viset.
Jag hinner ju inte avsluta en måltid innan jag måste börja på nästa.

#90 Låter väldigt besvärligt för dig!
Det jag funderar på är om det gör någon skillnad på hur måltiden ser ut. Vissa saker går ju ut snabbare i blodet och gör alltså blodsockret högt snabbt, men inte så länge. Detta är snabba kolhydrater (vitt mjöl, socker). Andra saker tar längre tid ut i blodsockret. Så höjningen sker långsammare men under längre tid. Detta är långsamma kolhydrater och protein. Fiber och fett påverkar inte själv blodsockret men gör så att måltiden som helhet blir långsammare.
Jag vet att det finns mycket du inte äter och sådär, men ville ändå påminna om det ifall det går att göra någon förändring så att måltiden blir långsammare och därför håller i sig längre.

Att kroppen vänjer sig är jag tveksam till. Kroppens sätt att balansera blodsockret är ju främst insulin. Som diabetiker fungerar inte det systemet som det ska och då blir det ju svårt för kroppen att nå balans. Efter att ha högt blodsocker kan man ha så mycket insulin i kroppen att när det väl börjar fungera blir det för mycket. Särskilt i kombination med att man är aktiv. Men kroppen kommer alltid försöka att ha normalt blodsocker, även när systemet inte fungerar som det ska. Att blodsockret blir för högt och/eller att maten man äter kräver mycket insulin ökar risken att man blir låg också.

Har du haft någon mer kontakt med sjukvården förresten?

Min mamma har köpt växthus tidigare i vår. Som morsdagspresent har vi barn lovat att hjälpa till att sätta upp det i helgen. Men en jobbar och dom andra två har också ändrat vilken dag dom kommer och det kan bli så att dom knappt hinner göra något alls. Så idag fick mamma slut på tålamod och började gräva för grunden. Eftersom hon nyligen varit sjuk vill jag inte att hon överanstränger sig så jag fick ju också rycka ut och gräva. Trots att jag hela tiden sagt att jag nog är bättre på att läsa ritningar och göra det mer pillriga än kroppsarbetet…
Men vi gjorde kanske hälften av grävarbetet idag och det är ju långhelg framför oss. Sen har jag som vanligt större problem med att jag blir så äckligt varm än att det är fysiskt jobbigt. Men det känns lite i ryggen så får se vad den säger i morgon, haha.

Skulle mäta blodsockret efteråt bara för skojs skull, men glömde bort det.

#91. Inget hört ännu men å andra sidan har vi bara fått post en dag i denna veckan och tror inte vi får post i morgon då vi egentligen skulle haft posten idag.
Jag skall ringa men skjuter bara upp det eftersom jag egentligen inte vet vad jag skall säga och förklara i telefonen är så jobbigt.
Det är mycket lättare att prata ansikte mot ansikte.

#93 Okej. Jag har överlag svårt att prata i telefon. För mig hjälper det att skriva ner lite stödord så jag kommer ihåg allt jag ville säga. Jag vet förstås inte heller exakt vad du vill säga. Men baserat på dina inlägg här skulle jag ta upp att du har högt blodsocker (för jag antar att du fortfarande har det? Kan vara bra att säga ungefär hur högt det kan bli och hur ofta det händer) samt att du får lågt blodsocker och mår väldigt dåligt exempelvis dagarna du tvättar (och om det händer vid fler tillfällen). Ta upp på vilket sätt du mår dåligt (trötthet, skakningar, att dagen blir förstörd osv). Du kan exempelvis berätta det du skrev i inlägg #88, att blodsockret först blev väldigt högt men att det också sjunker väldigt snabbt och att du mår dåligt när det händer.
Och be om möte med diabetessköterskan och/eller läkaren, beroende på vad du vill.

Försök tänka dig vad du skulle säga om du hade personen framför dig, och skriv ner det som hjälp.

#90: Insulindoserna sätts ju oftast in för att fungera i "vardagen". När man sedan ägnar sig åt något annat mera ansträngande kan man behöva äta mera/annorlunda och/eller sänka dosen insulin.

Jag tycker att du ska begära att få lära dig att själv reglera dina insulindoser.

Tror inte heller att kroppen vänjer sig, tyvärr.

#94. Jag brukar också skriva ner vad jag vill ha sagt men ofta beror det ju på vilket svar man får och då kan ju konversationen hamna helt åt ett annat håll än det jag hade skrivit ner, det har hänt ofta.

Ja, det är svårt med det eftersom jag inte vet hur stora matportioner jag skall äta och hur ofta. Vilket jag sagt innan.

#95. Jag har bestämda doser inget som jag kan dela på.

Jag håller med #95 om att du borde få insulin som du kan reglera doserna på själv, så att du kan anpassa efter vad du gör och äter just den dagen. Jag tycker det låter väldigt konstigt med bestämda doser. Det är inget jag hört om bland diabetikerna jag känner och jag tycker det låter som stor risk att man får för högt och/eller för lågt blodsocker för behovet av insulin varierar ju.

#96: Nej, jag förstår att du inte kan dela på de doser som du har idag. Du har kanske inte ens den typen av insulin. Jag vet inte och har inte kunskap att bedöma det.

Men jag tycker ändå att det vore värt att ställa frågan om det skulle kunna hjälpa att du själv har möjligheten att reglera doseringen. Vilket även kan innebära ett snabbverkande insulin.

Jag hade matinsulin innan men det funkande inte enligt diabetessköterskan. Jag vet inte varför egentligen, kanske för att jag inte hade regelbundna tider, vilket jag knappast har nu heller.

Jag vet inte, för jag är inte alls insatt i insulin egentligen som sagt. Men för mig känns det mer logiskt med snabbverkande än långtidsverkande insulin om man har oregelbundna tider. Tar man det snabbverkande inför en måltid vet man ju ungefär vad den innehåller och hur den påverkar, och kan anpassa dosen efter det. Tar man långtidsverkande så har ju det effekt även om några timmar eller imorgon, och då borde det vara viktigare att man äter som det är tänkt utifrån dosen insulin liksom.
Men jag vet inte som sagt, det är bara det som känns logiskt för mig.

Ja, jag är lika förvirrad som ni andra.
Jag väntar bara på årskontrollen, så kanske jag kan få några svar på mina frågor.

Jag orkar knappt bry mig längre, jag kollar sockret och tar insulinet och de andra medicinerna men det är allt.
Jag har redan tappat lusten att ha diabetes.

Håller tummarna att du får hjälp vid årskontrollen då!

Jag är så trött denna vecka. Somnade alldeles för sent söndag kväll och jag tror det fortfarande påverkar. Har inte kunnat ta igen sömnen som saknas. Sen brukar jag sova en stund på morgontåget men kunde inte göra det varken igår eller imorse av olika anledningar.
Så det är skönt att det snart är helg och dessutom röd dag på måndag.

Har en friskvårdstimme varje vecka och planerar att utnyttja den imorgon för att gå och simma. Gäller bara att komma ihåg att ta med sim-väskan till jobbet

Hoppas att du får ta igen sömnen nu i helgen!😴

I dag fick jag kallelse till ögonbottenfotografering i slutet av juni.
Vet att andra blivit kallade till vårdcentralen men detta är på ett ställe som skall vara närmre där jag bor och det är ju bra.
Får bara kolla upp exakt var det är någonstans, vet inte det ännu.

I går kväll var det jobbigt. Sockret på 5, 3, skakiga händer och kropp och så då försöka laga mat, skära lök och samtidigt sitter katten och skriker efter sina upptinade räkor…
Det var tur att jag inte skar fingrarna av mig eller tuppade av.
Maten blev klar, katten fick sina räkor och jag lever fortfarande!🙂

Huvudvärk i snart 2dygn.
Sjuk kanin som kan behöva amputation
Kanin som kanske är dräktig vid bara 4 månader ålder
Mitt kontrollbehov och ångest inför lördag då vi är bortbjudna på en pensionärs avtackning. Min aspergers gillar inte sånt där jag inte har koll.

Sen ska man jobba o fungera som vanligt.

Livet

Oj, så jobbigt, men du vet att du klarar det!🤗
Stackars kanin eller är det 2 olika?

Själv skall jag om några timmar till tandläkaren och dra ut en död tand. Den besvärar mig inte nämnvärt mer än att tandköttet åkt ned så långt så det varar sig ibland.
Jag har både läst och tandläkaren sa att det inte är bra för någon men absolut jättedåligt för diabetiker att gå med en inflammation i munnen eller kroppen.
Det skall tydligen påverka blodsockret det också.
Så nu skall den ut efter att jag fått lämna återbud flera gånger innan, p g. av oförutsedda saker.

#107: det är 2 olika kaniner. Båda fortfarande bebisar.

Åh fy jobbigt med tanden. Hoppas det blir bättre sen.
Jag slapp som tur var min tandoperation. Behövde eventuellt ta bort visdomstand. Men behövde inte. Behövs det i framtiden blir det på sjukhus pga mina sjukdomar

#108. Detta blir min 7:nde tand jag blir av med. Dragit alla visdomständer för över 40 år sedan, de andra är sådana som gått sönder, de satt långt bak och jag behövde dem inte.

Så synd om kaninerna men du finns ju där och hjälper dem och stöttar.💗 Det hade varit värre om de hade bott hos någon som inte brydde sig eller visste vad de skulle göra.
Eller ännu värre, utslängda och ingen hjälp alls!😢

Har så fruktansvärt ont och är svullen i käken, dessutom ett stort blåmärke på käken som ser ut som att någon slagit mig.

Väcktes i går av att diabetessköterskan ringde. Jag hade ringt till vårdcentralen och beställt nya pennkanyler och glömt att lämna mitt personnummer, vilket var konstigt för jag fick ju knappa in det för att kunna lämna ett meddelande.
Hon skulle fixa det nu och dessutom fick jag besked att jag snart skulle få kallelse för provtagning och träffa läkaren. Sen fixade hon en ny tid till samtals terapeuten också, jag har väntat att hon skulle höra av sig till mig sen i slutet av april.
När jag senare på kvällen gick ut, så låg det redan ett brev med både tider och provrör i brevlådan.
Så när proppen äntligen släpper så kommer allt på en gång!😉😁

Min första ögonbottenfotografering som jag skulle göra i morgon är uppskjuten tills på måndag.
Klart en besvikelse men behöver ju inte vänta så länge.

#111: det viktigaste är att du har någon med dig.
Men har förstått att alla reagerar olika. Jag ser nästan ingenting efter. Skulle ringa min man o han hämtning utanför sjukhuset. Såg inget på mob o tog mig knappt ut. Nästa gång ska han följa med mig in. Se satt jag i soffan i några timmar innan jag kunde göra något
Medans en kund till mig gick på Ikea efter.

Jag har bara gjort ögonbottenfotografering en gång och då slapp jag ögondropparna som ska vidga pupillerna. Hen som gjorde undersökningen tyckte det syntes så bra ändå på mig. Så jag var inte påverkad alls efteråt

Men jag har också hört att folk kan reagera väldigt olika på dropparna, och det är ju bra stt vara beredd på

#111 Trist att det blev uppskjutet, men skönt att du inte behöver vänta så länge till åtminstone :)

#112. Jag har tyvärr ingen att ta med mig, så det får gå ändå. Jag har ca 30 min gångväg från vart det skall göras och jag känner trakterna väl, får hoppas att jag kan ta mig hem i sakta fart.
Det stod inget i pappret att jag behövde en "ledsagare", bara att jag skulle ha ett par solglasögon med mig, men det behövs inte för de är inbyggda i mina vanliga glasögon så de blir svarta så fort det är ljust ute.

Idag kom jag på att jag glömt ta min spruta - i 3 dagar!
När rutiner bryts…
Inte konstigt att jag varit törstig och mått konstigt.
Men nu är jag på banan igen.

Oj, det låter inte bra men tur att du kom på misstaget.🤗