Solen skiner och det är väldigt vackert ute, ca - 2 i skuggan.
Jag har inte sovit en blund i natt och fruset hela tiden också.

Har precis ätit "frukost" och börjar bli rejält trött, kanske skall försöka sova några timmar?!

Var ute i går och ansträngde mig, ont i mitt ben så jag fick äta värktabletter för att ens kunna stå på benet. Kunde sova tack vare tabletterna och lyckades sova i 14 timmar! Därför glömde jag att ta 24 timmars insulinet men det var bara att ta det så fort jag vaknade, kollade på diabetes information om det.

I går kväll blev det riktigt otäckt här. Jag hade ätit och satt vid datorn när jag plötslig blev väldigt yr och illamående., trodde jag skulle kräkas precis när som helst.
Kunde inte resa mig för det bara snurrade och jag höll på att ramla omkull.
Jag bara satt och försökte andas lugnt och bara slappna av, sockret låg på runt 11, så inte så högt som jag misstänkte, trodde mer på 25 och högre.

Till slut kom jag upp och mycket sakta gjorde jag mig i ordning för att gå till sängs.
Kände mig även lite stel i nacken och tänkte på att jag sovit dåligt natten innan och dessutom ansträngt mig med tvätt på dagen, så att yrseln och illamåendet kunde komma därifrån.
Drack två glas vatten och tog 24 timmars insulinet och mådde lite, lite bättre.
Somnade ganska fort och idag känner jag inget av varken yrsel eller illamående, men så obehagligt det var.

#3: Usch, vad otäckt. Det var inte så att du hade druckit för lite? Eller fått tag på något konstigt magvirus, det går mycket sådant nu.

Hoppas i alla fall att eländet hållt sig borta under dagen och att du fortsatt må bättre.

#4. Känner inte av det nu längre.
Dricker ganska mycket vatten hela dagarna och har inte varit ute och träffat någon som kunnat smitta mig på över en vecka.

Misstänker mer min nacke och sömnbrist, har problem med nacken sedan början av 80-talet, då de konstaterade att jag hade "sömmerska nacke" p. g. av monotona rörelser. Det känner jag av till och från fortfarande.

Vaknade i dag av sprängvärk i och iskalla fötter, värk i axlarna och klåda.
Sovit ca 3 timmar men skall sova mer när jag ätit färdigt.

Misstänker att jag har fått "frusen skuldra" som det kallas för. Ont som 17 vid minsta lilla rörelse med armarna.
Listan på alla konstiga saker och symtom som jag skall prata med diabetes. sk. och läkaren bara växer, när tar det slut?!🙄

Någon av er som känt av "frusen skuldra"?

#6: Ja, jag fick det första ggr 2009. En vidrig smärta vid minsta tillstymmelse av rörelse. Jag opererades. Andra gången andra axeln var 2011. Den behövde bara läka ut. Tog sisådär tre år. Jag är rörelseinskränkt men fungerande idag. Så länge jag inte utmanar min smärtgräns så går det rätt så bra.
Åandra sidan så har jag förhöjda infektionsvärden sen flera år och vandrande smärta i kroppen som kommer och går.

#7. Usch då!
Än så länge är det bara vissa rörelser som är vidrigt onda, som att lyfta armarna och vrida dem åt sidan. Ibland får jag ta hjälp av den andra armen att lyfta den första armen.
Får ta det lite varligt bara och hoppas att det inte blir värre.

#8: Krya på dig.

Vad äter man när man vaknar kl. 3 på natten och sockret står på 3,2? 😵‍💫🥴

Det står helt still i huvudet men som tur är, så har jag en saftflaska stående på bänken mitt framför ansiktet när jag kommer ut från sovrummet, så en "stor stark" är det första som åker in i munnen.
Efter några minuter "vaknar" hjärnan till och jag kan börja tänka att saft räcker ju inte hela natten, så det blev att fixa till micrade djupfrysta grönsaker och en vegetarisk ost schnitzel.
Har även både vindruvor och dadlar som står som reserv nära saften.
Har ju naturligtvis Dextrosol också jämte sängen men tycker att det är tröttsamt att jämt äta det när jag är låg.

Vad är det första ni tar till er när sådana här dippar händer mitt i natten?

Mjölk och kex eller nån macka.
Ja, Dextrosol finns ju alltid.

Så j….. trött på detta livet, gör inget annat än sover, äter, sitter vid datorn och någon gång i veckan (om jag orkar) gå ut och handla.
Jag känner inte igen mig själv längre.

Har tänkt på denna frågan till och från sen jag fick diabetes.
Vet ju inte hur många av er här inne som bor ensamma i era hem.

Hur tänker ni om er diabetes och om det skulle hända er någonting och ni blir liggandes utan att kunna kalla på hjälp.
Förhoppningsvis händer detta ingen av oss, men har ni vågat tänka på vad som kan hända?

#15: Du kanske ska fundera på ett larm du kan använda om något händer?
Är perfekt genom att detta larm fungerar hemma och även om man befinner sig ute någonstans.

https://www.sensorem.com/sv/

#15. Låter bra men tror inte vården skriver ut sådana.
Får höra med dem.

#17:
Hör med din diab ssk och se vad hon kan hjälpa till med. I de flesta kommuner kan ju sjukhuset samverka med kommunen för att hjälpa patienten.

#17: Ta kontakt med arbetsterapeuten på din vårdcentral och prata om detta larm och hur du upplever din livssituation.

Be hen att göra ett hembesök för att se vilka hjälpmedel du kan vara hjälpt av.
Det kanske finns fler saker som skulle vara bra för dig fast du inte tänkt på dem.

Tack för tipsen, vet inte om det finns någon arbetsterapeut på min vc.

#20: Kanske finns en på kommunen?

Jag man kan ju undra hur vårdpersonal tänker om sådant, inte bara för diabetespatienter utan alla allvarligt sjuka personer som bor ensamma?
Eller man kanske skulle tänka att regeringen borde tänka på detta att alla ensamma boende sjuka personer borde få låna ett larm.
Det skulle nog kunna spara pengar på lång sikt eller vad tror ni?

Jag bor ensam, men känner mig inte orolig för att något ska hända mig utifrån mina förutsättningar. Jag har aldrig behövt korrigera ett lågt värde. Så för mig personligen hade ett larm känts väldigt onödigt såvida inte alla ensamlevande personer ska ha ett oavsett vad. Men jag tycker absolut det borde vara något man kan få om man utifrån en individuell prövning behöver det! Även om två personer har samma diagnos på pappret kan det ju vara väldigt olika risker i praktiken.

Men jag har en barndomskompis som har haft typ 1 hela livet, och hon vaknade en natt och mådde fruktansvärt dåligt. Hon hade råkat lämna mobilen i ett annat rum och fick krypa på golvet till den för hon klarade inte av att resa sig, och hann precis trycka 112 och ringa innan hon tuppade av. Som tur är så kunde de spåra mobilen (?) och kom och hjälpte henne trots att hon inte kunnat säga något i samtalet. Minns inte hur lågt värde hon hade men det hade kunnat gå riktigt illa. Så det är ett viktigt ämne du tar upp

#22: Men så är det ju redan. Att ha ett trygghetslarm genom kommunen är väldigt vanligt när man är äldre/dålig och har behovet.

#24. Jag har redan råkat ut för två konstigheter men jag lyckades lösa det själv tack vare att jag hade lyssnat på en podd om tre unga tjejer som visserligen har typ 1, men de hade pratat om högt socker länge och ketos förgiftning som tur var, så jag tog mer insulin och drack en massa vatten.
Mådde fruktansvärt illa första gången och höll på att kräkas efter varit ute och handlat och sockret låg ändå på över 15 och andra gången fick jag fruktansvärda magplågor och svetten bara rann av mig.
Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra och hade inga tankar på att det kunde vara farligt och att jag borde ringt 1177.
Nu vet jag ju om vad som kan hända och är mer insatt i det.

April månad slut och ännu ingen kallelse till vc, trots att de lovat det.
Jag är så trött, så jag orkar inte ens fixa mat, bara mackor och billiga matportioner från affären.

#26: Du måste ringa och tjata på dem och berätta hur dåligt du mår och att du måste ha en tid.

Ring även kommunens biståndshandläggare och fråga om du kan få någon hjälp därifrån. Kanske kan de hjälpa med mat?

#26: När det handlar om sitt eget liv i den här världen. Så är det bara vi själva som måste/ behöver ligga på.
🌸
Om vi inte har anhöriga som kan hjälpa till. Tyvärr.

Det krävs styrka för att vara sjuk i dagens samhälle.
😢
I flödet är vi inget annat än en i mängden. Och vården är överbelastad. Människorna där gör sitt bästa av de möjligheter de har.

Du behöver ringa och be om att få hjälpen du behöver. Ibland många gånger. ….
Stå på dig!
🏵

#27, #28. Jag vet, men samtidigt så vill jag inte tjata för mycket, för jag vet sen tidigare att tjatar man för mycket blir de bara otrevliga.
Dessutom tror jag inte de kan göra så mycket, det är jag som är en gammal tjurig kärring som inte gillar de råd de ger mig för de passar inte i min livsstil.
Pratade ju om olika problem innan med både den första diabetes sk. och psykolog sk. och de sa bara att det var mitt val och jag är den enda som kan göra saker bättre själv.

#29: Ja, då blir det ju faktiskt svårt att komma till ngt som skulle kunna bli bättre för sig själv.

Viljan till förändring och kompromisser är det endast den egna individen som kan åstadkomma……

#30. Mycket av problemet ligger i att utredningen av vad jag är allergisk mot inte fungerar, de tog ett blodprov i november 2024, det enda jag fått reda på är att det finns en indikation på något men inte vad.
Det behövs utredas mer på vad, så jag kan utesluta det jag är allergisk mot så jag kan få sova i lugn och ro, det skulle ju underlätta enormt för mig.
Om sömnen funkar så skulle ju även diabetesen fungera bättre, tror jag.

Kompromissa har jag ju gjort hela tiden sen jag fick diagnosen.

#31: Är det klådan du pratar om här?

Tycker fortfarande att det vore en bra idé för dig att ta kontakt med kommunens biståndshandläggare för att se vad de eventuellt kan hjälpa till med. Kanske mat, larm (som du själv tog upp tidigare i tråden) eller hemsjukvård (ssk).

De kan ge råd som kan underlätta i vardagen.

Som du mår nu kan du inte fortsätta att ha det.

#31. Ja, det är klådan som jag pratar om.

Om någon skulle kunna komma och hämta mig och köra mig till och från affären för att handla hade varit bra, något annat tror jag inte jag skulle orka med.
Vill inte ha hit folk till min lägenhet.

#33: Ansök om Färdtjänst hos kommunen.

#34. Jag har funderat på det.

#35: Allt som behövs är ett läkarintyg.

#33: Nu förstod inte jag. Vad är det för annat du inte skulle orka med?

Färdtjänst vore ju jättebra!

#34. Jag har kollat upp deras hemsida och det verkar som att jag är "alldeles för frisk" för att kunna få färdtjänst.
Jag kan gå och jag kan bära bl.a. så det verkar inte ens vara en idé att försöka, det blir att ta vanlig buss i första hand.

#37. Jag kan laga mat om jag bara "vill", behöver ingen hemsjukvård "ännu" mm.
Jag vill inte ha in folk i min stökiga lägenhet, det räcker så bra med släktingar som klagar jämnt.
Det är "bara" viljan och orken som inte är så hög för mig att sätta igång med det som behöver göras.
Jag blir trött fort och får ondare när jag anstränger mig det minsta lilla.

Jag hittade ett recept på mandel"kakor" med lemon curd som jag blev sugen på att prova till midsommar. Vet inte om jag tycker kakor är rätt beskrivning för det är äggvitor och mandelmjöl, så mer skum/fluff än kak-konsistens.
Men de står i alla fall och svalnar nu, och lemon curden står i en burk i kylskåpet.

Testade dock en kaka ensam och den smakade inte särskilt mycket. Sötningsmedel ger ju inte riktigt samma smak som socker gör. Så nu funderar jag på om det vore bättre att göra någon form av mandelmusslor, och kanske lägga till lite jordgubbar också. Lemoncurden smakade gott när jag provade åtminstone så nu hoppas jag bara att konsistensen blir bra.
Jag firar midsommar på lördag så inget behöver vara klart imorgon åtminstone :)

Receptet: https://www.dietdoctor.com/se/recept/sockerfria-mandelkakor-med-lemon-curd

#39: Spännande!

Hur har ni det i värmen?

Märker att jag dricker extra mycket redan och dessutom vaknar jag ofta med huvudvärk. Släpper efter ett tag när jag druckit mer vatten, även om jag dricker under natten.

Jag har inte märkt av värmen alltför mycket än, det har bara varit någon dag det varit för varmt.

Men jag sover med fönster och balkongdörr öppen så jag får in sval luft under natten. Än så länge har det varit kyligt på nätterna så det fungerar. Stänger allt och har persiennerna nere under dagen. Och jag dricker mer vätska och tar lite extra salt på morgonen (jag vet av erfarenhet att jag behöver det, annars hjälper det inte att jag dricker mer).

Sen tror jag att jag ska slå till på en portabel AC i år. Jag vet ju hur dåligt jag kommer må senare i sommar. Måste bara lösa hur jag ska få hem den.

Kan inte affären eller posten köra hem den, beroende på vart du köper den?

Jo, jag kan såklart köpa med leverans men då blir det Postnord och de levererar bara dagtid här. Då är jag på jobbet och just nu kan jag inte lösa det.

Nej, värmen är ju ingen höjdare… Känns som om det börjar öka på här nu, ska kunna bli 33-34 i helgen. 🥵 Samtidigt blåser det så ännu går det an.

Mycket dricka och lite salt hjälper oftast mig, annars kommer huvudvärken.

Igår var det 34 grader i skuggan. Tror inte jag har varit med om så höga temperaturer i Sverige 🇸🇪.

Det var som en vägg när man stack näsan utanför dörren, så det bästa var att hålla sig inomhus…

Idag, söndag, så har det åskat och regnat tidigt på morgonen. Så svalt och skönt ute men nu ökar värmen på igen. Ska bli upp mot 30 grader. 🥵

Läste just en artikel om värme och mediciner, det var inte särskilt upplyftande.
Både varningar på Metformin och blodtryckssänkande mediciner.
Så man skulle bl.a. se upp med yrsel, illamående och extra trötthet mm.
Dricka extra mycket vatten och och hålla koll på hur kroppen reagerade i värmen mm.
Mår ju dåligt att bara värmen så inte lätt att veta vad som är vad, värme eller medicinerna…

Nu skall det bli svalare och det skall bli skönt.🪭

Två dygn nu sen värmen försvann och jag är helt slut fortfarande. Svetten bara rinner av mig, åt två brödgåsar i går på hela dagen och vill inget annat ha att äta. Bara dricker vatten och te.

Jag tappar lätt matlusten när det är varmt, men har lärt mig att jag måste äta ändå för tyvärr försvinner inte sötsuget lika lätt. När jag fastar frivilligt går det bra men inte när det blir ofrivilligt på grund av värmen. Och att må dåligt både av värmen och högt blodsocker är ingen bra kombo, så jag vill inte falla dit heller.

Här har det regnat idag och det är äntligen okej temperatur igen, och luft som går att andas.

För två veckor sedan så fick jag tips om att äta chiapudding med grekisk yoghurt till frukost. Ibland med bär ibland utan och 1 husman knäckebröd.

Det är så långt från min gamla frukost som man kan komma.

Det skulle vara bra för stabilare bg.
Dessutom sval och skön att äta nu när det varit så varmt.
Och döm om min förvåning bg låg bra under hela första dagen. Inga höga toppar eller låga dalar. Och inte sen heller.

Mättnadskänslan har hållit i sig.

Jo,jag har dragit ner på bröd och kolhydrater också.
Inte uteslutit men dragit ner på. För suget har försvunnit.

Jag små äter inte längre vilket jag gjort under i stort sett hela mitt liv. Just pgav svängigt bg…..

Jag är mäkta glad och förvånad.🤗

#50. Vad bra att det funkar för dig.

Tror inte jag skulle kunna äta chia pudding och yoghurt äter jag definitivt inte!

Har mått så dåligt i värmen och sockret går antingen i botten eller är högt som tusan.
Har sovit jättedåligt och när jag kunnat somna så har det blivit många timmar.
I går (söndag) sov jag hela dagen och vaknade inte förrän det var riktig natt.
Natten till idag har jag vaknat ca 5-6 ggr för att sockret varit för lågt.

#51: Äter du filmjölk? Då kan du blanda ner chiafrön i den istället. Annars funkar det att blanda ner i gröt t.ex. Jag brukar aldrig göra pudding av det, utan blandar ut en matsked chiafrön och en matsked psylliumfrön i grekisk yoghurt direkt. Det går lika bra, och magen håller sig igång väldig bra.

Dessa frön sväller ganska snabbt, så om du använder filmjölk blir den rätt fast redan efter 10-15 minuter. Gäller även yoghurt som blivit lite lös (händer ibland). Har inte testat att blanda det i något annat, men om man inte vill äta varken fil, yoghurt eller gröt, kan man säkert svälja en matsked frön med vatten. Man kan även använda dem i degen om man bakar.

#52: Har ju inte diabetes, men värmen är inte bra för min kropp heller. Den sväller upp, och då särskilt fötterna och benen, vilket gör min värk värre. Märker verkligen skillnad nu när temperaturen gått ner tio grader ungefär.

#53. Nej, inga direkta mjölkprodukter, endast ost och några mjukostar.

Har upptäckt att min ena fot (den högra) är svullen sen någon vecka tillbaka. Jag känner ingen smärta i foten eller något annat konstigt.
Tycker bara det är konstigt att bara den ena foten är svullen då det antagligen beror på blodcirkulationen.

Har någon av er varit med om det?

I går höll det på att gå illa för mig. Hade varit och handlat och det var tungt, hade Fido/Dramaten och en kasse fullastade med mat och annat.
Trött och ont i kroppen hade jag redan när jag gick ut och sockret låg på 5, 3 och jag hade ätit lite + tagit två skedar honung och en Dextrosol tablett för att få upp det.
På hemvägen började jag känna mig lite konstig men reagerade inte mer än "att jag var trött och hade ont", sockret låg runt 7 - 8 och det kändes ok fast jag mådde dåligt.
Jag satte mig och vilade ofta men jag mådde sämre och sämre, drack vatten men sockret började gå upp mot 10 och jag började bli lätt illamående, efter ett tag stannade jag och fyllde på lite insulin men det tar ju tid innan det sänker blodet, så jag stapplade vidare.
När jag hade ca 200 m kvar blev jag så vidrigt illamående och yr, kunde knappt få luft och bara flåsade.
Så jag började fundera på vad jag skulle göra, det fanns inget där att sätta sig på mer än trottoaren och gräset, vilket jag inte ville sätta mig på, för jag skulle aldrig kunna ta mig upp från det.
Jag mådde så dåligt så det dånade i mina öron och jag hade svaga tankar om att ringa efter hjälp men kunde inte komma på vem eller vart jag skulle ringa.
Klockan var runt 22 vid denna tiden.
Jag bara stod där på trottoaren och hade satt ifrån mig mina kassar, då kommer det två unga tjejer i 20 års åldern som är ute med en liten hund och rastar den antagligen för natten och de ser väl hur förvirrad och rödflammig jag var och "frågar om jag behöver hjälp?".
Jag var så påverkad att jag först inte hör vad de säger, så jag skakar nej på huvudet men de insisterar och jag sluddrar fram "att jag har diabetes och jag mår inte bra", så de tar mina kassar och släpar hem dem till min port. De pratar med mig hela tiden och kollar att jag hänger med.
Först ville de släpa upp allt för trapporna men jag säger att det nu är ok, jag har fått vila lite i och med att jag inte behövde släpa och bära allt det tunga.
Så jag tackar dem så hjärtligt och får upp matvarorna sakta upp för trapporna.

Det tog mig över två timmar att kunna andas och gå normalt på fötterna igen.
Så det var en fruktansvärt skrämmande och obehagligt situation.

Har ni råkat ut för samma någon gång?

#57: Du måste ringa vården och berätta detta för dem. Förstår inte varför de nonchalerar din sjukdom så. 😡

Min kompis har också diabetes och honom kollar de upp noggrant och han får alltid hjälp när han ber om det. Hans diabetessköterska har stenkoll på honom.

#57: Hade jag träffat på dig i det tillståndet och du hade sagt att du hade diabetes, hade jag ringt 112 direkt.

#57: Hur mår du nu?

#60. Några timmar efter att det hade hänt fick jag dödsångest och bara satt och skakade. Kände fortfarande av ångesten på lördagen. Nu känner jag fortfarande rädsla men inte så som det var då.
Jag skall ringa till vc och höra vad de kan hjälpa mig med men jag är så osäker på vad jag skall säga för de verkar alltid ha så bråttom i telefonen så jag missar hälften av vad jag vill säga.
Dessutom tycker jag att den sköterskan som svarar inte behöver veta allt som jag vill prata med diabetes sk. med.
Blir så stressad av att sitta i telefonen med viktiga saker.

#61: Skriv ned och punkta upp det som är viktigt för dig som har med dina symtom att göra att ta med till besöket hos ssk/ läkare.

När du ringer och prata med ssk i telefonen. Så kan du ju berätta att det är viktigt för dig att träffa din sköterska. Det ska räcka.

Eller varför inte skriva på 1177? Berätta kort att du behöver träffa ssk/ läkare och skriv även där om den sista händelsen och hur du faktiskt mår.

Det är jätte viktigt!
För det finns hjälp att få!

Men då behöver patienten/ människan också öppna munnen och berätta hur illa det faktiskt är och * inte visa upp en fasad av att jag klarar mig själv*.

För jag tror att du gör så och att du inte riktigt fattar själv hur risigt du faktiskt mår.
Då blir just det där orden så väldigt svåra:
Jag behöver hjälp!

Och nu spinner jag vidare …..mest för att detta varit mitt reaktions mönster.
Jag hoppas att du ursäktar.

För om människor, en del utav oss inte fått lära sig att be om hjälp/ varit den som passat upp på andra……
eller faktiskt bett om hjälp - men aldrig haft någon där som ställt upp…..

Då käns det väldigt, väldigt ensamt.
Det är också väldigt svårt att stå på den andra sidan. Med viljan att hjälpa. Men inte blir insläppt……

Kram på dig.

#62. Tack!
Jag har flera listor liggandes här, så jag får väl sätta mig och gå igenom dem och skriva ner allt på samma papper.
Problem är att det är så många olika saker och en del skall diabetes sk. ta hand om och andra skall läkaren ta hand om. När de påverkar varandra är det svårt att få ihop det, då jag inte träffar dem samtidigt eller ens samma år.

#63: Jag skriver till dig som en vän sa till mig för längesen.

• - Men du behöver ju bara berätta för ssk / läkaren dina symtom och hur dessa ter sig.
  Du behöver inte komma med svar eller lösningar. Det är faktiskt deras jobb…..
  Du är patienten.*

Jag samtalar alltid med min diab ssk. Det är enklast så.

Sen tar hon i sin tur kontakt med läkaren när det kniper och jag tycker att det blivit svårt eller tufft med vissa saker i behandlingen eller när det dyker upp andra diab relaterade problem. Så hon ser då till att jag bokas in för läkarbesök. . .

Ibland är det helt enkelt känslan av att vara besvärlig och pinsamt gnällig som försvårar för oss själva i dessa lägen…….

Nu vet ju inte jag hur ditt diab team ser ut där du bor. Men jag inbillar mig att det är samma eller liknande system som ska gälla i hela landet.

Lycka till nu!

Just nu har jag varken en diabetes sk. eller läkare.
Sk. slutade förra året i juni och då träffade jag honom sista dagen han jobbade.
Läkare har jag inte träffat sen i november 2024.

Min sk. fixade en massa för mig också, så det får väl gå genom h*n sen också.
Fast det hade varit bra om jag träffat läkaren också, antar jag.

Du har rätt, det är att allt är så jobbigt när man skall kontakta dem, man känner sig som en pinsamt gnällig och besvärlig person som "råkar" bli sjuk!😣
Vill ju helst vara frisk och att allt i livet bara skall flyta på.

Tror nog också att eftersom det gick så fort när jag blev dålig, från 62 år och till nu när jag snart skall fylla 68 år, så har i stort hela min kropp rasat känns det som och jag har inte accepterat ännu att jag är sjuk på riktigt som man brukar säga.

#65: Oj, ja det är ju längesen. Då är det verkligen dags att göra sig hörd.

Om du tycker att det är jobbigt att prata i telefonen så skriv på 1177 och tala om att du fortfarande finns och att du behöver bli tilldelad diabssk samt en läkare.

Och ja, det är ap- jobbigt att behöva dra igång dessa processer. Framför allt när man känner sig slut körd, rädd och självförtroendet är på de nedre våningarna i självkänslans källare. Eller hur jag nu ska uttrycka det.

För det är en jobbig omställning för en ensild individ från det friska till det sjuka när kroppen sviker……
Det är svårt att acceptera och kanske att man invändigt väntar på att den ska rycka upp sig och bli som vanligt igen.

Men snälla Tarotstollan. Börja med att kontakta vården och berätta att det verkar som att du fallit ur deras register.
Gör din lista i lugn och ro.
Börja med de nya * besvärligheterna* du upplevet över tid nu då då inte blivit kallad på länge.

Ta hand om dig🌸

Jag har nu ringt och fått en tid nästa onsdag (26/8).

Sk. som svarade tyckte det var konstigt att jag behövde en särskild tid för att träffa diabetes sk. när jag står på väntelistan.
Men det fanns ingen datum bokad, så hon kunde ju inte säga när jag skulle få komma.
Hon undrade när jag träffade V senast?
Jag sa att jag inte hade träffat henne innan utan jag träffade M och han slutade ju för över ett år sedan.
Det tyckte hon var konstigt för de hade ju kontroller var 6:te månad, "inte jag" avbröt jag henne och sa att jag senast hade varit på en koll den 4 juni förra året.
Då började hon fråga om vad som jag sökte för och jag drog till med: sår på benen, trötthet och ketoacidos händelser.
Så hon lyckades hitta en ledig tid.

Känner mig som en idiot som inte kan klara av detta som är "vardagsmat" för alla som har diabetes.

#67: Härligt att läsa Tarotstollan.
Det är lätt att tro att detta är vardags mat för alla andra. Men ……. det är många som tycker det är svårt och jobbigt att föra sin egen talan.
Fint att du stod på dig och var tydlig.
🌸

#67: Hoppas du får bra hjälp nu!
Stå på dig och få dem att lyssna på dig!

Har nu fått två SMS bekräftelser från vc om min bokade tid, tyvärr på två olika dagar men samma tid!
Så nu får jag ringa dem på måndag för att få muntlig bekräftelse vilken dag det är jag skall komma, fast de brukar ju skicka tre SMS, så kanske jag kan klura ut det ändå.

#70: Du kan ju ha fått en kallelse till diab ssk och en till läkare?

Ja, bäst att dubbelkolla om inget annat står på kallelsen.

#71. Det står inget mer än att jag är välkommen till vc, tid och datum.

Jag ringde upp i dag och hade tur att det tog bara 10 minuter innan samma sköterska som bokade mig ringde upp mig.
Hon blev lite förvånad för hon kom ihåg tiden jag hade fått och fick kolla bokningen och då visade det sig att det var diabetes sk, som hade bokat om mig till i morgon utan att kolla om jag kunde den dagen eller inte.
Tur att jag är "ledig" då!😉

Så då har jag träffat den nya d. sk.

Det positiva var: att hon förklarade lite mer om hur de olika insulinerna fungerade och hur de skulle tas.
Jag måste vänta minst 6 timmar mellan varje dos med Novo Rapid och Tresiba skall tas samma tid varje dag/kväll, det har ingen sagt något om innan.
Så det var ju en sak som påverkar mina upp och ner kurvor.

Det negativa var: att eftersom jag har så dålig sömn kvalitet p g av klådan och det i sin tur påverkar när jag sover, äter, anstränger mig och tar mitt mat insulin gjorde att hon inte kunde ställa någon riktig diagnos.
Så nu skall jag få träffa läkaren för en uppföljning av min allergi i september.
Sen får vi se vad som händer. Hon bokade ingen ny tid till mig för att träffa henne.

Det som mest oroade mig var att hon sa att inga v.c. skriver ut några sensorer längre och att jag kanske blir av med min i framtiden, men än så länge får jag ha den eftersom mitt socker är så oberäkneligt och hon skrev ut nya sensorer då hon påpekade att receptet var slut och det var väl tur det, för det hade jag redan glömt.
Så frågan är vad som skall ske då, för jag påpekade att jag verkligen behövde min sensor och deras varning för upp och ner i sockret men hon svarade inte på det.

Hon undrade varifrån jag fått min sensor och då sa jag: att M, som var min d. sk. innan henna hade fixat den, för att mitt socker var så svajigt.
Då påpekade hon att eftersom: han hade arbetat på diabetes avd. på lasarettet så hade han varit väldigt flitig med att föreskriva sensorer till patienterna och det var tydligen inte populärt på v.c.
Så det kanske var en anledningen till att han inte ville vara kvar på v.c. längre, för att de tyckte han var för ekonomiskt oansvarig med deras pengar.

De enda proverna som togs var ett blodprov, blodtryck som var lite för högt och så vikten som låg runt där jag varit det sista året.

Den sensorn har räddat mig många gånger, så jag hoppas verkligen inte att de skall ta den ifrån mig men det är ju inget de på v.c. bestämmer utan det kommer ju från högre ort som hon sa.

Jag kommer att bli kallad på årskontroll till läkaren någon gång i framtiden men när, kunde hon inte svara på. Jag vet heller inte när jag blir kallad på årskontroll till henne, så väldigt osäkert för framtiden tycker jag.

#73: Oj, det där låter väldigt märkligt. Inte skriva ut cgm från vc?!🙄
Galet ju.

#74. Hon hann inte prata färdigt innan jag avbröt henne, så hon kanske menade att endast läkare skall få skriva ut dem. Jag vet inte, vi lär väl få se i framtiden.
Kanske att det står något om det i nästa nr av "Allt om Diabetes?

Vilken region bor du i?
Det varierar lite mellan regionerna hur villiga de är att förskriva sensorer, men med ditt svajiga socker är du verkligen i behov av dem.
Hämtar du nya sensorer på Vårdcentralen?

#76. Tillhör Västra Götalands region och nej v.c. skriver bara ut recepten på de diabetes grejer jag behöver, sen får jag ringa till Skövde depån och beställa och de i sin tur levererar det hem till mig med särskild transport.