Tycker jag antingen är trött hela tiden eller så får jag sådana där riktiga rusch tider när jag känner att jag skulle kunna bestiga mount Everest.
Antar att det har med att sockret går upp och ner.

Sover väl egentligen ingen riktig middag men de dagar jag haft tvättstugan måste jag lägga mig någon timma för ryggen värker så hemskt och då somnar jag ju och sover någon timma.

Jag behöver ca 10 timmars sömn för att orka med en vanlig dag, måste jag göra något ansträngande kan det bli 12-14 timmar.
Det är många timmar som bara går bort till att sova.🙄

Det går upp och ner med tröttheten.
Kan man inte somna är det tufft.

Jag klarar mig okej på kring sex timmars sömn, åtminstone under en begränsad tid. Sover jag mindre än så börjar jag somna så fort jag sätter mig eller så blir det allt svårare att vakna på morgonen (jag har sovit mig igenom tjutande från brandvarnaren, lyckligtvis brann det inte). Men för att fungera optimalt behöver jag runt 8-10 timmar. Då har jag dock kronisk smärta som påverkar också. Dagar eller perioder där jag har som mest ont kan jag lätt sova 12-14+ timmar om jag inte har något jag måste göra.

Jag sover inte middag i vanliga fall. Men det händer i perioder där jag sovit dåligt av någon orsak, tex stress.
Jag somnar även av högt blodsocker. Tiden precis innan jag fick min diabetesdiagnos kunde jag inte alls hålla mig vaken om jag exempelvis satte mig i soffan på kvällen för att se en film. Så fort jag satt (eller låg) bekvämt så däckade jag på några minuter. Då kunde jag verkligen sova hur mycket som helst. Men nu när jag har kontroll på blodsockret märker jag ingen skillnad på mitt sömnbehov i jämförelse med innan jag fick diabetes.

Ja, värk tröttar verkligen ut kroppen och hjärnan.

#4 Ja, så är det tyvärr. Samtidigt är jag tacksam över att jag kan sova trots smärtan. Har en person i min närhet som sällan får sova mer än 1-2 timmar i sträck på grund av värk och sjukdomar, och som inte fått sova ordentligt på flera år. Jag tycker det låter helt fruktansvärt. Ska jag leva med smärta föredrar jag åtminstone att somna av den, även om det blir många timmar som slösas.

#4: Är man dessutom slut och hjärntrött till följd av utmattningssyndrom och har värk blir det inte lättare.

Fortsätter skriva i denna gamla tråden.

Vet inte vad som hänt men de senaste veckorna har jag sovit mellan 15 - 18 timmar per dygn.
Är så trött så jag kan helt enkelt inte gå upp, har försökt men somnar nästan stående.
Funderat på om tidsomställningen kan spela roll men det är ju 1½ månad sedan och det verkar långsökt att det skall komma nu.

Allt runt mig är som vanligt, inget nytt har hänt.
Väntar fortfarande på kallelse till årskontroll på vc.

Någon som känt av lika dant? Kanske inte nu men tidigare?

#7: Det låter som om du skulle behöva söka till vårdcentralen och få lämna prover för denna trötthet.
Den behöver ju nödvändigtvis inte vara diabetesrelaterad.

#8. Har tänkt att ta upp det när jag får en tid till årskontrollen hos läkaren.
De är ju så överhopade och ligger efter med patienter, så jag tänker inte ta upp mer tid hos dem än nödvändigt, så länge det inte är livsavgörande.

#9: Om de inte redan har gjort det, be dem testa dig för hemokromatos (bronsdiabetes).

Vanliga symtom är trötthet, orkeslöshet och värk i leder, särskilt fingrar.

https://www.news55.se/halsa/kanner-du-dig-trott-det-kan-vara-en-dold-folksjukdom/

#10. Jag har ingen värk i leder och heller inte mörk i huden.