Jag gör eget om jag orkar/har lust. Annars köper jag, men då brukar det inte finnas just påskgodis som är sockerfritt utan det blir samma godis som under övriga året :)

Äter inte mer godis än vanligt vilket är ungefär lika med noll.

Är man en sockergris så är dessa högtider jättejobbiga. Jag har köpt och testat det sockerfria godiset men jag blir så dålig i magen av det eftersom jag äter så mycket.
Det enda jag gillar just med påskgodiset så är det Bergs mandelmassa ägg och de är ju verkligen sockerbomber!
När jag då redan vet innan att jag inte borde äta sådana, gör ju bara att jag vill ha hur många som helst…

#2: Precis.

#3: Vad gör du för att försöka undvika godiset då? Vilka strategier har du?

Har inga strategier, försöker undvika de största hyllorna i affären men det ligger ju godis överallt och jag är ett socker monster!

#6: Nej, säg inte att du är ett sockermonster. Det blir ju som en självuppfyllande profetia. 😬

Gör något annat när du blir sugen. Gå ut och promenera, drick vatten, borsta tänderna.

En kompis som ville låta bli godis bestämde sig för att varje gång hon åt något sött skulle hon som "straff" göra något riktigt tråkigt - i hennes fall plocka fram dammsugaren och städa. Så ett tag var det väldigt rent hemma hos henne! 😁

Jag är för stressad för att kunna göra något, jag sitter och dricker bubbelvatten och te och det kan bli många L på en kväll, vilket inte är bra heller.
Dessutom startar det varje gång jag äter och ofta sent på kvällarna när allt blir lugnt omkring mig.

Får passa på och köpa någon burk med Nicks osötade glass och bars.
De är mycket dyrare än allt annat men bättre det än vanligt godis!

#9: Nicks är kanske okej att äta om man har diabetes men inte om man är sockerberoende. Då spelar det ingen roll om det är konstgjort eller "äkta" socker. Sött är sött.

Ok, men vad skall jag äta då när jag är så stirrig så jag nästan klättrar på väggarna för att jag vill ha något att tugga på?
Tuggummi hjälper inte och sockret är oftast redan för högt…🥹

#11: Vad händer om du ignorerar känslan och INTE äter något?

Kan du göra något annat för att avleda tankarna?

Jag blir ännu stirrigare och till slut känns det som ångest och jag kan börja gråta och bli totalt panikslagen.

#13: Och vad säger då din diet ssk och din samtals ssk om det?

Skulle tro att det är ungefär som att vara alkoholist (eller beroende av något annat). Kämpigt och jobbigt att sluta men det går att genomföra. Men man måste vilja. Måste vara motiverad.

#14. Inte mycket, det är mitt val säger de!
Men jag har inte mycket motivation. Kanske för att jag är så gammal, så de flesta biverkningarna och de värsta sjukdomarna inte hinner hända innan jag är borta, så tänker jag! Fast jag vet att det inte stämmer heller.🙄
Så jag fortsätter att kämpa!

Kan du ersätta godiset med nåt annat?
Morötter, nötter, andra grönsaker och fruktbitar?
Då har du något att tugga på, men det innehåller mindre mängd socker.

#15: Jo, det har de ju rätt i. Det är bara du som kan bestämma vad du stoppar i munnen.

Men vad då biverkningar och sjukdomar som inte hinner hända?? Du mår ju dåligt NU! Räcker inte det? Frågan är istället, vill du verkligen fortsätta så här?

Tänk så mycket bättre du skulle må om du inte åt de här godiset med mera. Kan du inte försöka hitta den känslan och hitta motivationen där? Föreställa dig en framtid där du mår bra! 💙

Nej, jag vill inte må skit men jag har ingen energi att greja med allt detta extra.
Det var svårt nog innan med mat och tider, nu är det inget annat än bara tänka på denna j…..la diabetes, det finns inget liv kvar, bara kamp om att försöka överleva, känns det som.

Det är därför jag vill ha bättre kontakt med sköterskorna och även läkaren.
Funderar på om det finns något annat ställa att vända sig till, undrar om Diabetesförbundet eller något annat har någon hjälp att erbjuda?

#18: Jag tror mer och mer att du har någon form av ätstörning/sockerberoende och att det kanske där du ska börja att leta efter lösningen. Om du får ordning på de problemen så skulle troligen din diabetes på kuppen också bli mycket bättre och lätthanterligare.

Böcker om tex sockerberoende brukar finnas på biblioteket.

Finns kanske någon hälsocoach i din stad som du kunde ta kontakt med?

#19. Ja, det var ju dietisten inne på också, så det är ju då så märkligt att jag inte fick fortsätta prata med henne. Hon sa bara att hon gärna fortsätter och prata med mig efter de ändringar hon föreslog till någon hon skrev på datorn till, men jag har ännu inte hört något från någon och diabetessköterskan sa inte ett ljud om det när jag var där i februari.
Numera äter jag ju minst två ggr om dagen, så det kanske rättar till sig efter ett par år!😉🙄

#20: Nej, har man ett beroende (mat, socker eller annat) så tror jag tyvärr inte att det löser sig av sig själv…

Men jag förstår att det är jobbigt att ta tag i när man inte mår bra. Men det är bara du som kan göra det. Om det så gäller att ändra på sina matvanor eller ringa och "tjata" på vården eller söka andra lösningar.