Jag har gjort det två gånger. Första gången var det inga problem, utan mina ögon var nästan för bra (som läkaren sade). Andra gången var det små förändringar så jag ska fotografera om dem nästa år igen. Antagligen var det bara små blödningar, vilket är helt naturligt och händer alla - diabetiker som friska.

Jag har haft typ1 i 42 år och gjort ögonbottenfoto i stort sett varje år. Jag har fått laserbehandlingar kanske 4 ggr. Den sista laserbehandlingen gjordes nog för mer än tio år sedan och det var bara små förändringar.

De största och allvarligaste förändringarna fick jag under mina graviditeter.

Men de sista 10-15 åren har förändringarna varit oförändrade. (som de säger) och det är ingenting som påverkat min syn.

Innan jag fick min diagnos började jag se sämre. Såg dåligt i mörker och vägskyltarna var omöjliga att se innan de kom för nära. Ögonbottensköterskan förklarade detta med att man hade socker i ögonen. Ungefär.

Innan jag fått min diagnos och en tid därefter var mina ögon påverkade. Det var linserna som påverkades. Eftersom jag har proggressiva glasögon behövde jag använda en nedre del av glsögonen för att se på håll. Jag fick rådet av diabetessköterskan att inte skaffa nya glasögon direkt utan vänta en tid.

När mitt långtidssocker hade normaliserats efter en tid var synen återställd så jag behövde inte nya glasögon.