Hejsan!

Jag förstår inte hur det känns att vara diabetiker typ 1, ja inte 2 heller.

Men däremot förstår jag att du behöver stöd och förståelse.

Så här får du en varm kram från mig

Hoppas att någon här som verkligen vet hur det är kan svara också.

Hej, är själv en typ 2a sedan 2006. Troligen haft diabetes sedan många år tidigare då en del av mina "symtom" försvann när jag fick ner blodsockret. Tar inga mediciner men måste ju då vara väldigt strikt vad gäller kosten annars måste jag ut på promenad eller använda motionscykeln för att få igång kroppens "förbränning av sockret". Mår själv inte heller bra då jag funderar kring vad framtiden har att ge i eventuella komplikationer av denna sjukdom. Försöker då att se på det realistiskt och tänka att det får tas itu med när/OM det blir någon. Nu har jag tyvärr fått börja med Enalapril för mitt höga blodtryck och höll på att fundera mig till ångest över alla biverkningar som var listade i bipacksedeln på denna medicin så jag hade ännu striktare kost och promenadx2/dag och gick ner i vikt MEN var tvungen att ge mig och började med medicinen. Får ta itu med ev biverkningar när/OM de kommer. Går inte att fundera för mycket på vad som ev händer för då blir allt bara jobbigare. Förkylningar, mens, stress höjer blodsockret. Försöker då hitta vägar till lite inre lugn t.ex läser en bok, ser en bra film mm och när orken kommer tillbaks så är en promenad ute i solsken något som gör att i alla fall jag mår bättre och att hälsa på en god vän och prata bort en stund med är manna för själen. Vet inte om du alls är hjälpt av detta men jag hoppas någon annan som har mer att tillföra hör av sig.

Kram, Agneta

hej! jag fick diabetes när jag var runt 9 och är nu 25 och "mitt i livet" så att säga. jag har aldrig lagt speciellt stor vikt vid min diabetes. dvs, den har inte begränsat mig på något sätt! jag har aldrig brytt mig speciellt mycket, inte ens när jag fick sjukdomen. jag har heller aldrig lagt ned mycket tid på min sjukdom. har haft, vad man skulle kunna säga vara en lättbehandlad typ, så har inte behövt lägga ned så mycket tid på blodsockermätning och dylikt.

nu, efter mer än 15 år, så känns det som att chocken som borde kommit när jag fick sjukdomen har kommit! kan få sådan fruktansvärd ångest av det faktum att jag är sjuk, och kommer vara det resten av livet. rmår även, precis som du, dåligt vid högt blodsocker och tänker mycket på mitt framtida liv (typ blind, utan fötter, ja men du fattar..). undrar varför detta kommer nu? och ju mer stressad jag med, desto högre blir blodsockret. inte lätt när man försöker kombinera universitetsstudier med extrajobb, diverse hobbies och annat. som tur är så gör hetsen i livet att man slipper tänka på sin diabetes, men ändå. en dag som denna.. när man sitter och googlar "diabetes + ångest" för att hitta något uppiggande, ja då är tankarna många och negativa..

känner ju att jag inte är något direkt upplyftande stöd här haha, snarare klagar jag över min egen situation. men jag förstår verkligen hur du känner, och jag lider med dig då jag vet hur jobbigt det är!

stor kram!

Du behöver justera ditt insulin efter dina behov och inte gå omkring med högt blodsocker för det är skadligt.

Har du svårt för att justera dina insuliner?

Hej! Det var ett tag sedan du skrev ditt inlägg, så kanske mår du bättre nu (hoppas det), men jag tänkte jag svarar iallafall. Jag har haft diabetes sedan 1974 när jag var fyra år. Jag känner igen mig i det du skriver, jag tycker det också det är olustigt med höga blodsockervärden. Jag bloggar en del och skrev precis om det igår. Om du känner för att läsa så finns inlägget här: http://dosemem.wordpress.com/2012/03/18/olust-infor-hoga-blodsockervarden/.

Som någon annan skrev har jag också gått hela livet utan att känna mig orolig för min diabetes. Det är först nu när jag är 40+ som jag börjat oroa mig. Men jag tror det är mer än bara blodsockervärden som spelar roll! Och jag känner en man som är 60 och en kvinna som är 61 som båda haft diabetes länge och de är kärnfriska! Det är stärkande att träffa dem och prata med dem! Bor du i Göteborg får du gärna hänga med på våra fikor!!

Jag har ofta legat svängigt i mitt blodsocker. Tidigare blev jag stundtals väldigt trött och stressad av det. Nu har jag dock utvecklat en app, Dosemem, som hjälper mig att känna mig lugn med mina doser och mitt blodsocker. Jag ligger fortfarande högt i mitt blodsocker ibland, som nu tex när jag är stressad över en grej. Men appen hjälper mig att komma ihåg hur jag doserat vid andra, liknande tillfällen så jag kan hjälpa mig själv så gott det går att hamna där jag vill i blodsockret.

Om du skulle vilja testa programmet så finns det länkar till Android market och App store här: www.dosemem.se. Det är kanske inte så lätt att använda, men jag förklarar gärna (och jag skall uppdatera webben).

/Agneta