Ja, tyvärr så har det gjort det för mig. Jag fick inte utbilda mig till mitt drömyrke (flygledare) på grund av min sjukdom.

Men det är nog det enda.

Förlåt en idiotfråga, men varför får man inte bli flygledare om man har diabetes? Man sitter väl i ett torn med en massa andra?

Själv ville jag bli flygvärdinna, men blev fly förb*d när jag var för kort. 158 cm. Och trodde att det var snygghetsdiskriminering. Men sen såg jag för dåligt, -11 dioptrier.

Mjo, men man måste ändå vara helt frisk. Om det kommer en akut situation så måste man kunna vara redo och klara av stressiga situationer utan problem.

Nej aldrig, som väl är.

Nej, har aldrig kännt att jag behövt försaka något. Tack vara, tror jag mina föräldrar som bara nån månad efter hemkomst från sjukhuset med nydiagnostiserad diabetes som 11-åring skickade iväg mig på en veckas scoutläger mitt ute i bushen.

Tror det har gjort att jag aldrig tänkt att nått skulle va farligt/omöjligt, varför skulle det vara det??

Kände mig ganska speciell då eftersom man på de av diabetesförbundet anordnande "ungdomsträffarna" sen träffade ungar som knappt fick va med o spela fotboll utan att va tvungna att paus var femte minut för att kolla bs. Bara för att föräldrarna var sååå nervösa.