Etikettfråga-doc
Läst 4553 ggr
janeth
2010-04-19, 20:45

Blodfettssänkande medicin för njurarna

Hej!

Var hos diabetesläkaren idag och mitt kolesterol var på 7 (det farliga) och det goda 1,96. Hon blev helt förskräckt över mitt höga kolesterol och då sa jag att jag hade slutat med statinerna för man vet ju inte om de egentligen behövs. Det är ju så olika bud och jag har ingen lusta att äta mediciner i onödan. Då sa hon att man måste hålla nere blodfetterna även för njurarnas skull (har sämre njurfunktion p.g.a diabetesen) för det finns fina blodkärl i dem oxå samt även för att slippa skador på ögon , hjärna etc. Nu sa hon åt mig att börja med statinerna igen och sen ta prov om 3 - 4 månader. Hur skulle ni göra i mitt fall? Skulle ni lyssna på läkaren eller? Känner mig kluven eftersom man hör att läkare skriver ut statiner både till höger och vänster, även till friska personer. Saken är den att mitt blodsocker blivit betydligt bättre sedan jag minskat ner på kolhydraterna och fått ett betydligt bättre och jämnare blodsocker. Mitt hba1c var 4,5 samt mina njurvärden har oxå blivit bättre. 

Vänliga hälsningar Janeth

br-Augustinus
2011-03-28, 18:28
#1

Jag har fått samma besked och är också fundersam. Hur ska jag göra? Jag fick utskrivet statiner, men har inte hämtat ut medicinen. Är nog ändå lite orolig, eftersom det just var det "farliga" kolesterolet som var högt (samma som ovan, strax över 7).

Ingen av er med erfarenhet som kan ge råd?

LenaKa
2011-03-30, 10:21
#2

Jag slutade med statiner för 1,5 år sedan. Min läkare är ödmjuk och sa att jag själv bestämmer.

Minns inte exakt men i alla fall var det goda HDL på 2,3 och LDL runt 6,5…triglyceriderna tror jag var 1,1. Hon tyckte naturligtvis det var skyhögt. Apokvoten hade också ökat från 0,5 till 0,67.

Jag har inte börjat äta igen. Statiner kan ju ge njurskador, demens, typ2 diabetes och, vanligast, muskelproblem.
Det jag märkte av var just muskelproblem, ångest och oro. Muskelproblem känner jag ännu av, men en del av det hade jag innan…men mina promenader är mindre smärtsamma nu. Minnet kom också tillbaka och oron och ångesten är väck :)

Naturligtvis måste var och en avgöra vad som är bäst. Men jag MÅR bättre nu… om det beror på att rädslan för biverkningar är borta eller om det ÄR en biverkan som är borta vet jag inte.

Skulle någon studie överbevisa mig om motsatsen kan jag kanske börja äta… men det finns ingen enligt vad jag förstått av bland annat Uffe Ravnskovs böcker.

br-Augustinus
2011-03-31, 09:03
#3

Tack för svar!

Upp till toppen