Min pojkvän sen drygt 2 år tillbaka och snart även sambo har diabetes typ 1, han har haft det i 12 år. Jag hade innan jag träffade honom inga som helst kunskaper inom området men kan jag det mest övergripande sakerna man bör kunna om man lever med någon med diabetes. Han har pump och diabetesen har aldrig tidigare märkts av nästan…

… Förutom i morse. Han hade kvällen innan tydligen känt av högt blodsocker och "pumpade" i sig insulin. Vaknade vid 7-tiden av att han satt på sängkanten, svettet bara rann om honom och jag försökte få kontakt med honom utan någon vidare tur. Fick honom att ställa sig upp iallafall- i en förhoppning om att han skulle vakna till liv.

Ganska snart insåg jag att det var blodsockret det var "fel" på då han knappt var vid medvetande. Vi hade inget druvsocker och jag kom verkligen inte på något att ge honom förutom saft, hemmagjord saft med garanterat mycket socker i ;-) Hittade inte hans blodsockermätare.

Och sen ringde jag 112, eftersom jag inte visste vad jag skulle göra härnäst- detta har ju tidigare aldrig hänt och jag hade ingen direkt tanke på att googla upp saken! Så två ambulanssjukvårdare kom hem till oss, tog hans blodsocker och såg till att hans socker steg till 6(det var väääldigt lågt innan) innan de gav sig av igen.

Jag har nog alltid väntat mig att något sånthär ska hända någongång, men blev alldeles livrädd när det väl hände. Nu vet jag ju, tack vare ambulanssjukvårdarna hur man ska hantera en sån här situation, men det var väldigt obehagligt, just att jag inte fick någon kontakt med honom.

Ville nog egentligen bara skriva av mig lite… :)