Dina symptom med klåda och ångest kan jag inte uttala mig om. Inget jag känner igen.

Avvakta vad läkarna kommer fram till.

Dom två vanligaste sorterna är typ 1 och typ 2. Vid typ 1 så producerar din kropp för lite insulin för att hålla ditt blodsocker bra. Många får diagnosen som barn eller ung. Kost och livstilsförändringar kan påverka hur mycket insulin man behöver, men som typ 1a kan du aldrig sluta helt med insulin eller bli av med diagnosen (åtminstone inte såvitt jag vet).

En typ 2a producerar tillräckligt med insulin, man har till och med ofta för mycket insulin i kroppen. Men insulinet har inte rätt effekt på kroppen och blodsockret, det tas inte upp korrekt och blodsockret sänks inte som det ska. Detta kallas att man är insulinresistent och det kan man vara i varierande grad. I början får man ofta mediciner som hjälper till med insulinresistensen och/eller blodsockret på olika sätt men många behöver med tiden också insulin. När man får diagnosen är man ofta äldre än vad som gäller för typ 1, men man kan få typ 2 som ung också (jag har typ 2 och är i tjugoårsåldern). Som typ 2 har man bättre möjligheter att påverka genom livsstilsförändringar. Att gå ner i vikt om man är överviktig, motionera och röra på sig och att sköta kosten kan minska ens insulinresistens. Personligen rekommenderar jag LCHF/lågkolhydratkost (vilket du kan läsa om på tex dietdocotor.se) men det är inte det som vården rekommenderar, och det är givetvis upp till var och en hur man vill hantera sin sjukdom. Genom rätt livsstilsförändringar kan man minska behovet av mediciner eller klara sig utan eller med låga doser längre. Jag har till och med pratat med några som fått ner sin insulinresistens så mycket att dom har normalt blodsocker utan mediciner. Huruvida man då är frisk eller inte är väl en definitionsfråga. Börjar man leva som innan kommer ju förmodligen insulinresistensen tillbaka, och även om man fortsätter att leva rätt så att säga kan man bli mer insulinresistens med åldern och då behöva mediciner.
Utöver typ 1 och typ 2 finns fler typer, men jag har helt ärligt dålig koll på dom och det är oavsett inget du behöver tänka på. Om du har eller får diabetes kommer du få veta vilken typ det är.

Det finns även något som heter pre-diabetes. Det är när man har högre blodsockernivåer än friska personer, men inte tillräckligt för att räknas som diabetiker. Man är en "blivande typ 2a" (jag har åtminstone aldrig hört om prediabetes i förhållande till typ 1) och precis som en typ 2a kan man då behandla med livsstilsförändringar. Tar man tag i det och sköter kosten, träning, sömn, stress och allt sånt kan man undvika att bli diabetiker eller åtminstone skjuta upp det så långt som möjligt.

För att ställa en diabetesdiagnos brukar man kolla blodsockret och långtidsblodsockret (HbA1c, enkelt förklarat visar det hur blodsockret legat senaste tiden). Det finns olika värden för vad dom räknas som friskt, prediabetes och diabetes. För att fastställa vilken typ man har kollar man insulinnivåer och diverse antikroppar, men jag vet inte mer exakt vad som kollas och det behöver egentligen inte du heller - lita på att läkarna vet det.
Mina värden så höga att det var solklart att jag var diabetiker, så jag är inte säker på vilka prover som tas om det "inte är diabetes än". Men jag gissar att din läkarna vill att du tar ett glukostest för att se om du är frisk, diabetiker eller prediabetiker. Sen ska man komma ihåg att ett enda högt värde inte innebär att man har diabetes. Det kan vara något fel på testet, och man kan ha högt blodsocker av andra skäl. Men det har din läkare koll på så lita på att hen vet vilka tester som behövs

Dina symptom gällande klåda och ångest känner jag inte igen. När jag har högt blodsocker mår jag dåligt och en viss obehagskänsla har jag nog känt någon gång, men inte så kraftigt att jag skulle kalla det ångest. Men högt blodsocker påverkar i princip hela kroppen så det är mycket möjligt att det finns en koppling.

Men just nu tycker jag att du främst ska vänta på vad läkaren kommer fram till. Om du har diabetes eller prediabetes kommer du få information om vilket typ det är, vad det innebär och vad du ska göra från vården.
Och även om man såklart inte vill ha diabetes, så är det inte heller världens undergång att få det. Men jag vet att när jag fick min diagnos så tyckte jag det var väldigt jobbigt och det kändes som att hela livet skulle förändras, så om du känner att du behöver skriva av dig eller bolla tankar så får du skriva till mig om du vill.

Jag har själv bara haft diabetes typ 2 i 6 månader men har haft fruktansvärd klåda särskilt på smalbenen och det fick jag salva mot.
Diabetessköterskan sa att det är ganska vanligt vid diabetes och när man har dålig blodcirkulation i benen.
Även min ångest har ökat men om det beror på diabetes eller vetskapen om att jag har diabetes och hela tiden går och tänker på det vet jag inte.
Det är ju så att ju mer man tänker och oroar sig för något ju värre blir det.

Fråga läkaren när du kommer dit.

Jag tillhör de som inte tål så mycket socker (kolhydrater). Jag mådde dåligt både fysiskt och psykiskt i många år med blodsocker som svajade upp och ner. Var tvungen att äta var 3e timme om jag åt "normalkost".
Insulinproduktionen triggas när man äter kolhydrater, och det blev för mycket insulin i omlopp i kroppen. Jag mådde dåligt av det, blev nedstämd, rastlös, fick hungerkänslor och blev skakis, hjärndimma mm.
Det är tur att vi har insulin som kan ta hand om sockret vi får i oss. Men strävan är att ha så lite insulin som möjligt i omlopp i kroppen.
Insulin är dels fettinlagrande, dels gör det andra skador på kroppen, som t ex dålig cirkulation, det påverkar också trycket i ögonen varför många får ögonskador och kan bli blinda. Många diabetiker blir av med körkortet.

Lösningen för mig var att sluta äta socker och de flesta andra kolhydrater som mjölmat, frukt mm. Jag slutade rätt tvärt med det mesta som innehöll kolhydrater. Det var många år sedan och idag mår jag bättre än någonsin. Socker är inflammationsdrivande så jag har inte varit sjuk på många, många år. Både mina återkommande UVI och min förkylningsastma försvann i ett nafs. Jag började sova bättre, fick massor med energi och blev mycket gladare.
Idag kan jag äta frukt och lite annat som innehåller kolhydrater (men inget med vanligt mjöl i). Min sköldkörtel funkar helt plötsligt och jag fryser inte längre hela tiden.

Om du vill kan du testa att utesluta kolhydrater och se om det blir någon skillnad för dig. Jag var övertygad om att jag var på väg att få diabetes 2 (fanns i släkten).

Vill du läsa mer så kolla in lite sajter
https://kolhydrater.ifokus.se/discussion/163792/diabetes-typ-0
https://www.dietdoctor.com/se/diabetes
https://litsfeldt.se/om-mig/

Tusen tack för all info! Får prata med läkaren såklart, kanske svårt att säga exakt vad man ska göra om man inte vet mer specifikt vad som är felet.

#3 ja jag tänker nåt liknande, att om jag får ångest av högt blodsocker (på en fysisk nivå) då gör ju den ångesten det svårare att göra åtgärder för att få ner värdet.
Tack igen, får se hur det går.
Min mamma har diabetes (typ 2 då tror jag) så finns ju i släkten också.