Innan jag fick diabetes var jag inte så noga med vad jag åt, utan tog vad som fanns hemma.
Bäst var ju när någon annan hade lagat maten och jag bara kunde lassa in!

Det enda sköterskan sa till mig var håll dig borta från socker och kolhydrater.
Då jag hade glömt vad kolhydrater var för något, så sa hon potatis, pasta, ris och bröd.

Så jag bara tittade på henne och frågade vad jag skulle äta då? Jag fick inget svar av henne, så jag fortsatte: så grönsaker och sallad är det enda jag kan äta då?
Ja, i stort är det så för oss diabetiker sa hon, fast ibland kan du ju äta några små potatisar eller små portioner av det andra och så får du fylla upp med grönsaker för att du skall bli mätt.

Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag skall reagera på det hon sa.
Jag böjar mer och mer se på maten som ett nödvändigt ont och jag ser inte särskilt fram emot att äta någonting mer än sådant som jag inte borde äta.

Inga problem då jag inte tycker om pasta och ris. I början hade jag svårt att inte ta potatis.
Men brukar ofta skippa det nu. Finns så mycket annat gott.
Jag älskar pärl couscous. Det kan jag ha till de flesta maträtter.
Har alltid älskat sallad och grönsaker. Har kommit på så många nya rätter.

Råden jag fick var att minska på fett och byta till lågfettprodukter, minska på vitt bröd, vit pasta och vitt ris och minska på mängden kött. Och såklart minska på sockret. Öka mängden fullkornsprodukter, grönsaker och frukt (dock inte tex banan och vindruvor). Jag skulle äta frukost, lunch och middag samt gärna mellanmål.

Jag visste redan att den kosten skulle fungera dåligt för mig och jag var även väldigt tveksam till hur blodsockret skulle ligga med den maten. Men jag testade och fick bekräftat att jag inte trivs med att äta så och att mitt blodsocker blir för högt på fullkorn och frukt. Så mycket kolhydrater triggar dessutom mitt sockersug vilket inte är hållbart för mig.

Så jag valde att vara striktare och i princip utesluta kolhydrater, förutom grönsaker. Jag trivs bra med det. Jag kan laga god mat och jag ser fram emot att äta. Sen är det absolut saker jag är sugen på men som jag inte kan äta lika ofta som jag får sug efter det, men jag kan stå ut med det.

Min syn på vårdens diabeteskost överlag är väl lite negativ. Främst för att det enligt min erfarenhet inte finns förståelse för dom som antingen inte fungerar på den kosten, eller som vill äta striktare för att man har andra krav/mål på sitt blodsocker än vad vården har osv.
Sen beror det ju på vem man träffar inom vården och vart man bor. Och om man själv trivs med diabeteskosten har jag förstås ingen åsikt om det.

#3: ja fullkorn provade jag i början. Men min dåliga ibs mage blev så mycket sämre med det.
O sen gillar jag inte smaken.

Nu bakar jag eget bröd oxå.

#4 Jag gillar faktiskt oftast fullkornsris och fullkornsbröd mer än vitt ris/bröd, jag tycker det smakar mer :) Men det ger mig för högt blodsocker så jag väljer bort det.

Det råd jag fick var att jag kunde äta som vilken vanlig person som helst men minska på socker och snabba kolhydrater.

Varför är det så svårt att hitta något gott att äta när man är diabetiker?
Jag har suttit och läst hundratals recept men oftast är det en eller flera saker jag inte äter eller en massa konstiga kryddor och annat som jag i vanliga fall aldrig köper och därför inte har hemma. En del vet jag inte ens vad det är för något.

Jag vill ha mat men det blir bara samma hela tiden och det mesta är inte särskilt nyttigt, har bytt ut ris och lite annat men det är ändå det samma och dessutom tråkig mat och det tar för lång tid att fixa till när jag behöver äta inom 15 minuter.
Äter grönsaker till det mesta och börjar tröttna på det också, sallader är också tråkiga och det får jag äta så mycket av för att ens känna att jag ätit, så jag får ofta ont i munnen av allt tuggande.
Tröttnar så fort på samma mat och har varit sådan hela mitt liv.😩

Tycker maten blir sämre och sämre för mig nu, det känns som jag har gett upp med att få diabetesen på rätt köl.
Om jag skall äta något annat än bara tråkiga sallader och grönsaker så blir det ofta jag köper någon fryst rätt eller någon av dagens rätter nere på Ica affären.
Men jag märker att det blir sämre och sämre med hur jag sköter maten.
Tycker ingenting smakar gott längre och jag saltar och kryddar mer och mer.
Och jag blir irriterad för att portionerna är så små, jag känner aldrig mig nöjd med dessa 4oo gr portioner utan får alltid koka en massa grönsaker extra till, ofta är det nästan lika mycket grönsaker som mat.
Ibland händer det att jag inte ens äter upp för att jag tycker det är så osmakligt allting…

Jag är så trött på det här och jag vet inte hur jag skall göra med maten, ibland önskar jag att jag bara kunde ta insulinet och slapp äta!

Kanske detta är typiskt för oss som äter ensamma och inte behöver tänka på familjen eller någon annan när de lagar mat?

#8: Jag önskar ibland att det fanns ett piller man kunde ta som gav mättnadskänsla och all näring och energi som man behöver. Så att man inte alltid skulle behöva tänka på mat och matlagning och på vad som är nyttigt och inte…

#8 Jag tror absolut att det är vanligt att man tycker det är trist att laga mat bara åt sig själv, oavsett om man har diabetes eller inte. Jag vet att tex min mamma har svårt för det trots att hon gillar att laga mat egentligen. Men att man behöver anpassa vad man äter kan såklart minska matglädjen ännu mer.

Är det något särskilt du saknar att äta, som du skulle äta om du inte hade diabetes?

#9. Det är precis så jag tänker också! De dagar man är sugen på riktig mat så skippar man bara pillren och fixar det man vill äta.
Det är en önskedröm!💚

#10. Som det är nu, så bryr jag mig knappt att jag har diabetes. Jag äter det jag vill ha för stunden och planerar ingenting mer än att jag ser till att jag har massor av frysta grönsaker och även lite sallader hemma.
Jag orkar inte bry mig längre.

Det pratas och skrivs ju lite om att många diabetiker ligger i riskzonen för att drabbas av anorexia och jag börjar förstå det nu.
Finns det inget som smakar bra så äter jag sådant som jag definitivt inte borde äta, men jag vet inte vad jag skall göra.
Nu till kvällsmat åt jag ris med grönsaker och några stekta korvar, 1 timma efter det satt jag och knaprade på chips och några chokladbitar, någon timma efter det så åt jag en risifrutti. Nu efter 30 minuter är jag lika hungrig igen och sockret ligger på 6, 9 och jag skall gå och lägga mig.

Vet att i bästa fall så kommer jag att antingen sova någon timma innan mätaren tjuter för lågt blodsocker eller så kommer jag inte att somna alls eftersom jag ligger och väntar på att mätaren skall börja tjuta.

Jag har minskat ner på insulinet rejält men jag kanske måste sänka det ännu mera?
Har inte berättat det för diabetessköterskan ännu, eftersom det kommer dröja minst en månad till att jag träffar honom (förhoppningsvis)!

Så vad gör jag?
Har ni känt av samma symtom?
Vad gör ni för att stabilisera er till natten?