Jag vet faktiskt inte hur fort det går.

En väninna fick mig att ladda ner en app där hon ser var jag är. Inte bara för diabetesen utan bara för att. Jag är ute o ränner i skogen och kan faktiskt skada mig.

Diabeteskoma drabbar främst de med typ 1 diabetes. Hur fort det går har jag aldrig fått nån direkt siffra på, men det brukar räknas som fruktansvärt akut. Beror nog på många faktorer, men ja, vid medvetslöshet misstänkt av diabetes ska det ringas ambulans direkt och sättas in åtgärd så fort det bara går. Man bör inte vänta och se om personen kvicknar till utan det ska ringas sjukvård direkt.

Nu har jag inte typ 1 diabetes eller så allvarlig typ 2 att jag tar insulin så för mig kommer det många biverkningar långt innan en medvetslöshet slår till. Jag är därför inte särskilt orolig för just det.

Vi pratar mycket om döden allmänt i min närmsta omgivning just för att man faktiskt den dagen det händer något ska behöva ha så lite frågetecken som möjligt för de efterlevande.

Jag tar ju insulin tre gånger om dagen (ibland får jag fylla på eftersom jag ligger så högt) och jag har blivit låg och jättedålig flera gånger. Jag har varit yr och ännu värre när det varit nere på 3, trott att jag skulle svimma flera gånger innan jag lyckades få i mig lite juice.
Frågan är om jag lyckas överleva om jag tuppar av? Bor ensam och har ingen att ringa och kunna få hjälp om jag svimmar.

#3: De allra flesta gånger kickar kroppen igång igen genom att utsöndra hormoner. Det är ju inte så att man automatiskt dör om man råkar hamnar i koma.

#4. Ja, det är det jag hoppas på.

#5: Kan du inte få ett trygghetslarm?

Och angående frågan i #0 så tror jag inte att det finns något svar på hur fort det går. Beror troligen bland annat på omständigheterna och orsaken till det låga värdet. Men som sagt de allra allra flesta vaknar upp igen.

#6. Läkaren tog upp det med mig men som jag sa "att hemma klarar jag ju mig" (för det mesta), det är ute jag är räddast och där funkar ju inget larm.
Så jag brukar se till att sockret är rätt högt innan jag går ut och har frukt och druvsocker med mig.

#8: Det finns olika trygghetslarm som fungerar via gps och utanför hemmet.

#8: Men "ute bland folk" borde det ju alltid vara någon som reagerar och kan hjälpa dig. Riktigt lågt blodsocker brukar märkas väldigt tydligt även om personen själv inte tror det…

Tycker du ska tacka ja till trygghetslarm. Bra att få hjälp även hemma om du blir låg eller känner dig osäker på hur du ska göra i olika situationer.

Litar tyvärr inte på mänskligheten i det fallet och att behöva släppa in hantverkare och annat för ett larm inomhus känner jag inte för närvarande. Får se hur det blir i framtiden.😔

#11: Några hantverkare behövs inte för att installera trygghetslarm. Det är bara ett armband/halsband med larmknapp och en dosa att ansluta i eluttaget.

Ungefär som på bilden i länken.

#11 Trygghetslarm är inte samma som hemlarm eller fast larm så ingen installation behövs. Finns olika sorter, men min morfar hade en som såg ut som en klocka han bara bar när han var ute och gick själv (för gubben envisades med att gå ut själv ända in i det sista). Det larmade inte högt eller börjar pipa eller så utan skickar larmet till mottagaren som då fick gps koordinater och skickade hjälp.

Tror det är olika i olika kommuner och beroende på din ålder, men såhär funkar det i stockholms län: https://aldreomsorg.stockholm/olika-former-av-aldreomsorg/trygghetslarm/

Aha, trodde det var samma sak med larmen.

Jag får fundera på detta inför framtiden.

#14 Nu hjälper ju inte ett sånt där trygghetslarm om du hamnar i en akutsituation, eller om du svimmar och inte kan larma själv tex. Då får man ringa 112 ändå. Men kan vara skönt om du ofta är orolig för din hälsa och att du kanske ska svimma i duschen och inte komma upp igen osv.

Jag ställer mig inte i duschen eller gör någonting över huvud taget innan jag kollat sockret.
Det är mest när jag är ute, anstränger mig eller precis har vaknat som jag oroar mig.

För det mesta är det ingen större fara, särskilt inte för typ 2 or. Kroppen utsöndrar glukos från reserven i levern när det blir kris, brukar vara det som orsakar en rekyl efter lågt bs (rekyl är toppen man kan få efteråt).

Har man med sig ett paket dextro klarar man sig långt. Jag har cyklat de 16 km jag har hem, i uppförsbacke, och känt att det var väldigt tungcyklat. Hade då 1,6 i bs. Bort med pumpen och i med druvsocker så cyklade jag resten av vägen hem en stund senare. Tycks minnas att jag klarade mig utan rekyl med. Under 21 år som diabetiker så har jag behövt hjälp en (1) gång. Mamma har under 56 år behövt hjälp tre (3) gånger. Två av gångerna var under graviditet då man ska ligga extra pressat med blodsockret.

Låga värden är inget jag lever i konstant rädsla för, men en del av min vardag som jag alltid är beredd att hantera med ett paket dextro på fickan. Största problemet för mig är bara att det är grymt irriterande att ha lågt. Jag ska ut och rida och glömt ställa om pumpen i förväg? Jaha, då får jag garanterat sitta på foderlådan med hästen sadlad på gången och vänta tills dextron kickat in😩 sitter just nu och väntat på att min felräknade middagsbolus ska sluta spöka så jag får sova nån gång, irriterande.

Jag har aldrig varit orolig för egen del (baserat på min behandling och min situation) så jag har aldrig tagit upp det med mina nära eller så. Jag oroar mig inte alls över att bli för låg. Mamma var lite orolig när jag fick diagnosen eftersom jag bor ensam men hon blev lugnad av läkaren och mig (återigen, baserat på mina förutsättningar). Däremot har vi tidigare pratat om döden i andra sammanhang.
Enda gången jag märkt att jag legat lågt så var det enbart för att jag råkade mäta just då, jag mådde inte dåligt. Det rättade till sig utan att jag gjorde något alls.

Men jag tycker det är ett viktigt ämne som är bra att kunna :) I grundskolan hade jag en nära vän som hade typ 1 och jag fick veta vad jag skulle göra om hon blev låg osv. Men minns tyvärr inga tidsgränser eller så.