Vi får följa en svensk man som får diabetes men han ser på diabetes som något positivt för honom och förstår inte omgivningens bekymmer och negativa sida av det hela.
Till slut får han en chans att få byta land och flyttar till New York ett år och där upptäcker han att amerikanarna inte alls bryr sig om hans sjukdom och han känner att han samtidigt växer som människa med diabetes, samtidigt som han känner sig osedd och det uppstår en situation som nästan kostar honom livet.
När han sen anländer tillbaka till Sverige så återgår livet för honom som det var innan han åkte och att det nu känns bättre.

Jag tycker att denna boken hade mycket att fundera över, det fanns roliga episoder samtidigt som rädslan ligger under ytan hela tiden och sen vissa avsnitt som jag tolkar som delar av hans mardrömmar om sin situation så nämner han inget om det när han berättar om sitt vardagliga liv.
Det är som att han väljer att inte ta in mardrömmarnas budskap i sitt liv och sin sjukdom.

#1: Vad är det för budskap som du uppfattar i drömmarna?

Jag tolkar att han är instängd i ett vidrigt ställe som han inte har möjlighet att ta sig ut ifrån, som då visar på att diabetes inte är något han kan ta sig ur.
De hemska bilderna och experimenten med djuren är det han känner att han utsatts för själv.
Hunden är diabetessköterskan som stöttar och visar honom en väg ut genom att följa de regler som han sakta börjar förstå.

Det finns säkert många andra förklarningar men jag förstod först inte vad just de kapitlen handlade om, innan jag läst färdigt boken och började fundera på hela historien.

#3: Det låter verkligen som en mardröm men oxå kanske ett sätt att förmedla en känsla när man drabbats av en sjukdom man liksom inte kommer ifrån.

Ja, och jag tycker att den var värd att läsas. Både för diabetiker och icke diabetiker.